langa 1.0.0

data/examples/swedish_1917_utf8.txt

@@ -0,0 +1,1000 @@
+#THE UNBOUND BIBLE (www.unboundbible.org)
+#name	Swedish (1917)
+#filetype	Unmapped-BCVS
+#copyright	
+#abbreviation	
+#language	swd
+#note	
+#columns	orig_book_index	orig_chapter	orig_verse	orig_subverse	order_by	text
+01O	1	1		10	I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
+01O	1	2		20	Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.
+01O	1	3		30	Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.
+01O	1	4		40	Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.
+01O	1	5		50	Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt.  Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.
+01O	1	6		60	Och Gud sade: »Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.»
+01O	1	7		70	Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så.
+01O	1	8		80	Och Gud kallade fästet himmel.  Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.
+01O	1	9		90	Och Gud sade: »Samle sig det vatten som är under himmelen till en särskild plats, så att det torra bliver synligt.»  Och det skedde så.
+01O	1	10		100	Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav.  Och Gud såg att det var gott.
+01O	1	11		110	Och Gud sade: »Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sitt frö, på jorden.»  Och det skedde så;
+01O	1	12		120	jorden frambragte grönska, fröbärande örter, efter deras arter, och träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö. Och Gud såg att det var gott.
+01O	1	13		130	Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.
+01O	1	14		140	Och Gud sade: »Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagen från natten, och vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år,
+01O	1	15		150	och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden.» Och det skedde så;
+01O	1	16		160	Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda över dagen, och det mindre ljuset till att råda över natten, så ock stjärnorna.
+01O	1	17		170	Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden,
+01O	1	18		180	och till att råda över dagen och över natten, och till att skilja ljuset från mörkret.  Och Gud såg att det var gott.
+01O	1	19		190	Och det vart afton, och det vart morgon, den fjärde dagen.
+01O	1	20		200	Och Gud sade: »Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste.»
+01O	1	21		210	Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla bevingade fåglar, efter deras arter.  Och Gud såg att det var gott.
+01O	1	22		220	Och Gud välsignade dem och sade: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen vattnet i haven; föröke sig ock fåglarna på jorden.»
+01O	1	23		230	Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.
+01O	1	24		240	Och Gud sade: »Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.»  Och det skedde så;
+01O	1	25		250	Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken, efter deras arter.  Och Gud såg att det var gott.
+01O	1	26		260	Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.»
+01O	1	27		270	Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
+01O	1	28		280	Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.»
+01O	1	29		290	Och Gud sade: »Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda.
+01O	1	30		300	Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ, åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.»  Och det skedde så.
+01O	1	31		310	Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.  Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte dagen.
+01O	2	1		320	Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara.
+01O	2	2		330	Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.
+01O	2	3		340	Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade.
+01O	2	4		350	Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt blev till på himmelen och jorden, när de skapades, då när HERREN Gud gjorde jord och himmel.
+01O	2	5		360	Då bar jorden ännu ingen buske på marken, och ingen ört hade ännu skjutit upp på marken, ty HERREN Gud hade icke låtit regna på jorden, och ingen människa fanns, som kunde bruka jorden;
+01O	2	6		370	men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken.
+01O	2	7		380	Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse.
+01O	2	8		390	Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan som han hade danat.
+01O	2	9		400	HERREN Gud lät nämligen alla slags träd som voro ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitt i lustgården, så ock kunskapens träd på gott och ont.
+01O	2	10		410	Och från Eden gick en flod ut, som vattnade lustgården; sedan delade den sig i fyra grenar.
+01O	2	11		420	Den första heter Pison; det är den som flyter omkring hela landet Havila, där guld finnes,
+01O	2	12		430	och det landets guld är gott; där finnes ock bdelliumharts och onyxsten.
+01O	2	13		440	Den andra floden heter Gihon; det är den som flyter omkring hela landet Kus.
+01O	2	14		450	Den tredje floden heter Hiddekel; det är den som har sitt lopp öster om Assyrien.  Den fjärde floden är Frat.
+01O	2	15		460	Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den.
+01O	2	16		470	Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: »Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta,
+01O	2	17		480	men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.»
+01O	2	18		490	Och HERREN Gud sade: »Det är icke gott att mannen är allena.  Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves.»
+01O	2	19		500	Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.
+01O	2	20		510	Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur.  Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.
+01O	2	21		520	Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.
+01O	2	22		530	Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen.
+01O	2	23		540	Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött.  Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.»
+01O	2	24		550	Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.
+01O	2	25		560	Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för varandra.
+01O	3	1		570	Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?»
+01O	3	2		580	Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården,
+01O	3	3		590	men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån dö.'»
+01O	3	4		600	Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I dö;
+01O	3	5		610	men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.»
+01O	3	6		620	Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.
+01O	3	7		630	Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig.
+01O	3	8		640	Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården.
+01O	3	9		650	Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: »Var är du?»
+01O	3	10		660	Han svarade: »Jag hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt, eftersom jag är naken; därför gömde jag mig.»
+01O	3	11		670	Då sade han: »Vem har låtit dig förstå att du är naken?  Har du icke ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?»
+01O	3	12		680	Mannen svarade: »Kvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt.»
+01O	3	13		690	Då sade HERREN Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort!» Kvinnan svarade: »Ormen bedrog mig, så att jag åt.»
+01O	3	14		700	Då sade HERREN Gud till ormen: »Eftersom du har gjort detta, vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar.
+01O	3	15		710	Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd.  Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.»
+01O	3	16		720	Och till kvinnan sade han: »Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn.  Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.»
+01O	3	17		730	Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för din skull.  Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar;
+01O	3	18		740	törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara din föda.
+01O	3	19		750	I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen.  Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.»
+01O	3	20		760	Och mannen gav sin hustru namnet <spärr>Eva</spärr>, ty hon blev en moder åt allt levande.
+01O	3	21		770	Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.
+01O	3	22		780	Och HERREN Gud sade: »Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är.  Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva evinnerligen.»
+01O	3	23		790	Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden, varav han var tagen.
+01O	3	24		800	Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgård keruberna jämte det ljungande svärdets lågor, för att bevaka vägen till livets träd.
+01O	4	1		810	Och mannen kände sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain; då sade hon: »Jag har <spärr>fött</spärr> en man genom HERRENS hjälp.»
+01O	4	2		820	Och hon födde åter en son, Abel, den förres broder.  Och Abel blev en fårherde, men Kain blev en åkerman.
+01O	4	3		830	Och efter någon tid hände sig att Kain av markens frukt bar fram en offergåva åt HERREN.
+01O	4	4		840	Också Abel bar fram sin gåva, av det förstfödda i hans hjord, av djurens fett.  Och HERREN såg till Abel och hans offergåva;
+01O	4	5		850	men till Kain och hans offergåva såg han icke.  Då blev Kain mycket vred, och hans blick blev mörk.
+01O	4	6		860	Och HERREN sade till Kain: »Varför är du vred, och varför är din blick så mörk?
+01O	4	7		870	Är det icke så: om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet, då lurar synden vid dörren; till dig står hennes åtrå, men du bör råda över henne.»
+01O	4	8		880	Och Kain talade med sin broder Abel; och när de voro ute på marken, överföll Kain sin broder Abel och dräpte honom.
+01O	4	9		890	Då sade HERREN till Kain: »Var är din broder Abel?»  Han svarade: »Jag vet icke; skall jag taga vara på min broder?»
+01O	4	10		900	Då sade han: »Vad har du gjort!  Hör, din broders blod ropar till mig från jorden.
+01O	4	11		910	Så vare du nu förbannad och förvisad ifrån åkerjorden, som har öppnat sin mun för att mottaga din broders blod av din hand.
+01O	4	12		920	När du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin gröda. Ostadig och flyktig skall du bliva på jorden.»
+01O	4	13		930	Då sade Kain till HERREN: »Min missgärning är större än att jag kan bära den.
+01O	4	14		940	Se, du driver mig nu bort ifrån åkerjorden, och jag måste gömma mig undan för ditt ansikte.  Ostadig och flyktig skall jag bliva på jorden, och så skall ske att vemhelst som möter mig, han dräper mig.»
+01O	4	15		950	Men HERREN sade till honom: »Nej, ty Kain skall bliva hämnad sjufalt, vemhelst som dräper honom.»  Och HERREN satte ett tecken till skydd för Kain, så att ingen som mötte honom skulle slå honom ihjäl.
+01O	4	16		960	Så gick Kain bort ifrån HERRENS ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.
+01O	4	17		970	Och Kain kände sin hustru, och hon blev havande och födde Hanok. Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin sons namn.
+01O	4	18		980	Och åt Hanok föddes Irad, och Irad födde Mehujael, och Mehujael födde Metusael, och Metusael födde Lemek.
+01O	4	19		990	Men Lemek tog sig två hustrur; den ena hette Ada, den andra Silla.
+01O	4	20		1000	Och Ada födde Jabal; han blev stamfader för dem som bo i tält och idka boskapsskötsel.
+01O	4	21		1010	Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader för alla dem som hantera harpa och pipa.
+01O	4	22		1020	Men Silla födde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn.  Och Tubal-Kains syster var Naama.
+01O	4	23		1030	Och Lemek sade till sina hustrur: »Ada och Silla, hören mina ord; I Lemeks hustrur, lyssnen till mitt tal: Se, en man dräper jag för vart sår jag får, och en yngling för var blånad jag får.
+01O	4	24		1040	Ja, sjufalt hämnad bliver Kain, men Lemek sju- och sjuttiofalt.»
+01O	4	25		1050	Och Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son och gav honom namnet Set, i det hon sade: »Gud har <spärr>beskärt</spärr> mig en annan livsfrukt, till ersättning för Abel, eftersom Kain dräpte honom.»
+01O	4	26		1060	Men åt Set föddes ock en son, och han gav honom namnet Enos.  Vid denna tid begynte man åkalla HERRENS namn.
+01O	5	1		1070	Detta är stycket om Adams släkt.  När Gud skapade människor, gjorde han dem lika Gud.
+01O	5	2		1080	Till man och kvinna skapade han dem; och han välsignade dem och gav dem namnet människa, när de blevo skapade.
+01O	5	3		1090	När Adam var ett hundra trettio år gammal, födde han en son som var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set.
+01O	5	4		1100	Och sedan Adam hade fött Set, levde han åtta hundra år och födde söner och döttrar.
+01O	5	5		1110	Alltså blev Adams hela levnadsålder nio hundra trettio år; därefter dog han.
+01O	5	6		1120	När Set var ett hundra fem år gammal, födde han Enos.
+01O	5	7		1130	Och sedan Set hade fött Enos, levde han åtta hundra sju år och födde söner och döttrar.
+01O	5	8		1140	Alltså blev Sets hela ålder nio hundra tolv år; därefter dog han.
+01O	5	9		1150	När Enos var nittio år gammal, födde han Kenan.
+01O	5	10		1160	Och sedan Enos hade fött Kenan, levde han åtta hundra femton år och födde söner och döttrar.
+01O	5	11		1170	Alltså blev Enos' hela ålder nio hundra fem år; därefter dog han.
+01O	5	12		1180	När Kenan var sjuttio år gammal, födde han Mahalalel.
+01O	5	13		1190	Och sedan Kenan fött Mahalalel, levde han åtta hundra fyrtio år och födde söner och döttrar.
+01O	5	14		1200	Alltså blev Kenans hela ålder nio hundra tio år; därefter dog han.
+01O	5	15		1210	När Mahalalel var sextiofem år gammal, födde han Jered.
+01O	5	16		1220	Och sedan Mahalalel hade fött Jered, levde han åtta hundra trettio år och födde söner och döttrar.
+01O	5	17		1230	Alltså blev Mahalalels hela ålder åtta hundra nittiofem år; därefter dog han.
+01O	5	18		1240	När Jered var ett hundra sextiotvå år gammal, födde han Hanok.
+01O	5	19		1250	Och sedan Jered hade fött Hanok, levde han åtta hundra år och födde söner och döttrar.
+01O	5	20		1260	Alltså blev Jereds hela ålder nio hundra sextiotvå år; därefter dog han.
+01O	5	21		1270	När Hanok var sextiofem år gammal, födde han Metusela.
+01O	5	22		1280	Och Hanok vandrade i umgängelse med Gud i tre hundra år, sedan han hade fött Metusela, och han födde söner och döttrar.
+01O	5	23		1290	Alltså blev Hanoks hela ålder tre hundra sextiofem år.
+01O	5	24		1300	Sedan Hanok så hade vandrat i umgängelse med Gud, såg man honom icke mer, ty Gud tog honom bort.
+01O	5	25		1310	När Metusela var ett hundra åttiosju år gammal, födde han Lemek.
+01O	5	26		1320	Och sedan Metusela hade fött Lemek, levde han sju hundra åttiotvå år och födde söner och döttrar.
+01O	5	27		1330	Alltså blev Metuselas hela ålder nio hundra sextionio år; därefter dog han.
+01O	5	28		1340	När Lemek var ett hundra åttiotvå år gammal, födde han en son.
+01O	5	29		1350	Och han gav honom namnet <spärr>Noa</spärr>, i det han sade: »Denne skall <spärr>trösta</spärr> oss vid vårt arbete och våra händers möda, när vi bruka jorden, som HERREN har förbannat.»
+01O	5	30		1360	Och sedan Lemek hade fött Noa, levde han fem hundra nittiofem år och födde söner och döttrar.
+01O	5	31		1370	Alltså blev Lemeks hela ålder sju hundra sjuttiosju år; därefter dog han.
+01O	5	32		1380	När Noa var fem hundra år gammal, födde han Sem, Ham och Jafet.
+01O	6	1		1390	Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem
+01O	6	2		1400	sågo Guds söner att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i.
+01O	6	3		1410	Då sade HERREN: »Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.»
+01O	6	4		1420	Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga.
+01O	6	5		1430	Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda,
+01O	6	6		1440	då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.
+01O	6	7		1450	Och HERREN sade: »Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna från jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; ty jag ångrar att jag har gjort dem.»
+01O	6	8		1460	Men Noa hade funnit nåd för HERRENS ögon.
+01O	6	9		1470	Detta är berättelsen om Noas släkt.  Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa.
+01O	6	10		1480	Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.
+01O	6	11		1490	Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld.
+01O	6	12		1500	Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.
+01O	6	13		1510	Då sade Gud till Noa: »Jag har beslutit att göra ände på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag vill fördärva dem tillika med jorden.
+01O	6	14		1520	Så gör dig nu en ark av goferträ, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan.
+01O	6	15		1530	Och så skall du göra arken: Den skall vara tre hundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög;
+01O	6	16		1540	en öppning för ljuset, en aln hög alltigenom, skall du göra ovantill på arken; och en dörr till arken skall du sätta på dess sida; och du skall inreda den så, att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.
+01O	6	17		1550	Ty se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden, till att fördärva allt kött som har i sig någon livsande, under himmelen; allt som finnes på jorden skall förgås.
+01O	6	18		1560	Men med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gå in i arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.
+01O	6	19		1570	Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig; hankön och honkön skola de vara.
+01O	6	20		1580	Av fåglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kräldjur på marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag gå in till dig, för att du må behålla dem vid liv.
+01O	6	21		1590	Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sådant som kan ätas, och samla det till dig, för att det må vara dig och dem till föda.
+01O	6	22		1600	Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken såsom Gud hade bjudit honom.
+01O	7	1		1610	Och HERREN sade till Noa: »Gå in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit rättfärdig inför mig bland detta släkte.
+01O	7	2		1620	Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som icke äro rena ett par, hanne och hona,
+01O	7	3		1630	sammalunda av himmelens fåglar sju par, hankön och honkön, för att behålla deras släkten vid liv på hela jorden.
+01O	7	4		1640	Ty sju dagar härefter skall jag låta det regna på jorden, i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort.»
+01O	7	5		1650	Och Noa gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit honom.
+01O	7	6		1660	Noa var sex hundra år gammal, när floden kom med sitt vatten över jorden.
+01O	7	7		1670	Och Noa gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur, undan flodens vatten.
+01O	7	8		1680	Och av fyrfotadjur, både rena och orena, och av fåglar och av allt som krälar på marken
+01O	7	9		1690	gingo två och två, hankön och honkön, in till Noa i arken, såsom Gud hade bjudit Noa.
+01O	7	10		1700	Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.
+01O	7	11		1710	I det år då Noa var sex hundra år gammal, i andra månaden, på sjuttonde dagen i månaden, den dagen bröto alla det stora djupets källor fram, och himmelens fönster öppnade sig,
+01O	7	12		1720	och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
+01O	7	13		1730	På denna samma dag gick Noa in i arken, så ock Sem, Ham och Jafet, Noas söner, vidare Noas hustru och hans söners tre hustrur med dem,
+01O	7	14		1740	därtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur, efter sina arter, och alla kräldjur som röra sig på jorden, efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt vad fåglar heter, av alla slag.
+01O	7	15		1750	De gingo in till Noa i arken, två och två av allt kött som hade i sig någon livsande.
+01O	7	16		1760	Och de som gingo ditin voro hankön och honkön av allt slags kött, såsom Gud hade bjudit honom. Och HERREN stängde igen om honom.
+01O	7	17		1770	Och floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet förökade sig och lyfte arken, så att den flöt högt uppe över jorden.
+01O	7	18		1780	Och vattnet steg och förökade sig mycket på jorden, och arken drev på vattnet.
+01O	7	19		1790	Och vattnet steg mer och mer över jorden, och alla höga berg allestädes under himmelen övertäcktes.
+01O	7	20		1800	Femton alnar högt steg vattnet över bergen, så att de övertäcktes.
+01O	7	21		1810	Då förgicks allt kött som rörde sig på jorden, fåglar och boskapsdjur och vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, så ock alla människor.
+01O	7	22		1820	Allt som fanns på det torra omkom, allt som där hade en fläkt av livsande i sin näsa.
+01O	7	23		1830	Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; de utplånades från jorden, och allenast Noa räddades, jämte det som var med honom i arken.
+01O	7	24		1840	Och vattnet fortfor att stiga över jorden i hundra femtio dagar.
+01O	8	1		1850	Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken.  Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;
+01O	8	2		1860	och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.
+01O	8	3		1870	Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.
+01O	8	4		1880	Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.
+01O	8	5		1890	Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden.  I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.
+01O	8	6		1900	Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,
+01O	8	7		1910	och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.
+01O	8	8		1920	Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.
+01O	8	9		1930	Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden.  Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.
+01O	8	10		1940	Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.
+01O	8	11		1950	Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb.  Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.
+01O	8	12		1960	Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.
+01O	8	13		1970	I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden.  Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.
+01O	8	14		1980	Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.
+01O	8	15		1990	Då talade Gud till Noa och sade:
+01O	8	16		2000	»Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.
+01O	8	17		2010	Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden.»
+01O	8	18		2020	Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.
+01O	8	19		2030	Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.
+01O	8	20		2040	Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.
+01O	8	21		2050	När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: »Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen.  Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.
+01O	8	22		2060	Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.»
+01O	9	1		2070	Och Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden.
+01O	9	2		2080	Och må fruktan och förskräckelse för eder komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himmelen; jämte allt som krälar på marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.
+01O	9	3		2090	Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; såsom jag har givit eder gröna örter, så giver jag eder allt detta.
+01O	9	4		2100	Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dock icke äta.
+01O	9	5		2110	Men edert eget blod, vari eder själ är, skall jag utkräva.  Jag skall utkräva det av vilket djur det vara må.  Jag skall ock av den ena människan utkräva den andres själ;
+01O	9	6		2120	den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bliva utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild.
+01O	9	7		2130	Och varen I fruktsamma och föröken eder; växen till på jorden och föröken eder på den.»
+01O	9	8		2140	Ytterligare sade Gud till Noa och till hans söner med honom:
+01O	9	9		2150	»Se, jag vill upprätta ett förbund med eder, och med edra efterkommande efter eder,
+01O	9	10		2160	och med alla levande varelser som I haven hos eder: fåglar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava gått ut ur arken.
+01O	9	11		2170	Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke mer ske att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och fördärva jorden.»
+01O	9	12		2180	Och Gud sade: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag gör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder, för eviga tider:
+01O	9	13		2190	min båge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet till förbundet mellan mig och jorden.
+01O	9	14		2200	Och när jag härefter låter skyar stiga upp över jorden och bågen då synes i skyn,
+01O	9	15		2210	skall jag tänka på det förbund som har blivit slutet mellan mig och eder, jämte alla levande varelser, vad slags kött det vara må; och vattnet skall då icke mer bliva en flod som fördärvar allt kött.
+01O	9	16		2220	När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags kött det vara må på jorden.»
+01O	9	17		2230	Så sade nu Gud till Noa: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt kött på jorden.»
+01O	9	18		2240	Noas söner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader.
+01O	9	19		2250	Dessa tre voro Noas söner och från dessa hava alla jordens folk utgrenat sig.
+01O	9	20		2260	Och Noa var en åkerman och var den förste som planterade en vingård.
+01O	9	21		2270	Men när han drack av vinet, blev han drucken och låg blottad i sitt tält.
+01O	9	22		2280	Och Ham, Kanaans fader, såg då sin faders blygd och berättade det för sina båda bröder, som voro utanför.
+01O	9	23		2290	Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den på sina skuldror, båda tillsammans, och gingo så baklänges in och täckte över sin faders blygd; de höllo därvid sina ansikten bortvända, så att de icke sågo sin faders blygd.
+01O	9	24		2300	När sedan Noa vaknade upp från ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:
+01O	9	25		2310	»Förbannad vare Kanaan, en trälars träl vare han åt sina bröder!»
+01O	9	26		2320	Ytterligare sade han: »Välsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras träl!
+01O	9	27		2330	Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras träl.»
+01O	9	28		2340	Och Noa levde efter floden tre hundra femtio år;
+01O	9	29		2350	alltså blev Noas hela ålder nio hundra femtio år; därefter dog han.
+01O	10	1		2360	Detta är berättelsen om Noas söners släkt.  De voro Sem, Ham och Jafet; och åt dem föddes söner efter floden.
+01O	10	2		2370	Jafets söner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras.
+01O	10	3		2380	Gomers söner voro Askenas, Rifat och Togarma.
+01O	10	4		2390	Javans söner voro Elisa och Tarsis, kittéerna och dodanéerna.
+01O	10	5		2400	Från dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsländer utbrett sig i sina länder, var efter sitt tungomål, efter sina släkter, i sina folk.
+01O	10	6		2410	Hams söner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.
+01O	10	7		2420	Kus' söner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka.  Raemas söner voro Saba och Dedan.
+01O	10	8		2430	Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade ett välde på jorden.
+01O	10	9		2440	Han var ock en väldig jägare inför HERREN; därför plägar man säga: »En väldig jägare inför HERREN såsom Nimrod.»
+01O	10	10		2450	Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land.
+01O	10	11		2460	Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir och Kela,
+01O	10	12		2470	och därtill Resen mellan Nineve och Kela; detta är »den stora staden».
+01O	10	13		2480	Och Misraim födde ludéerna, anaméerna, lehabéerna, naftuhéerna,
+01O	10	14		2490	patroséerna, kasluhéerna, från vilka filistéerna hava utgått, och kaftoréerna.
+01O	10	15		2500	Och Kanaan födde Sidon, som var hans förstfödde, och Het,
+01O	10	16		2510	så ock jebuséerna, amoréerna, girgaséerna,
+01O	10	17		2520	hivéerna, arkéerna, sinéerna,
+01O	10	18		2530	arvadéerna, semaréerna och hamatéerna.  Sedan utgrenade sig kananéernas släkter allt vidare,
+01O	10	19		2540	så att kananéernas område sträckte sig från Sidon fram emot Gerar ända till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och Seboim ända till Lesa.
+01O	10	20		2550	Dessa voro Hams söner, efter deras släkter och tungomål, i deras länder och folk.
+01O	10	21		2560	Söner föddes ock åt Sem, Jafets äldre broder, som blev stamfader för alla Ebers söner.
+01O	10	22		2570	Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.
+01O	10	23		2580	Arams söner voro Us, Hul, Geter och Mas.
+01O	10	24		2590	Arpaksad födde Sela, och Sela födde Eber.
+01O	10	25		2600	Men åt Eber föddes två söner; den ene hette <spärr>Peleg</spärr>, ty i hans tid blev jorden fördelad; och hans broder hette Joktan.
+01O	10	26		2610	Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
+01O	10	27		2620	Hadoram, Usal, Dikla,
+01O	10	28		2630	Obal, Abimael, Saba,
+01O	10	29		2640	Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans söner.
+01O	10	30		2650	Och de hade sina boningsorter från Mesa fram emot Sefar, emot Östra berget.
+01O	10	31		2660	Dessa voro Sems söner, efter deras släkter och tungomål, i deras länder, efter deras folk.
+01O	10	32		2670	Dessa voro Noas söners släkter, efter deras ättföljd, i deras folk.  Och från dem hava folken efter floden utbrett sig på jorden.
+01O	11	1		2680	Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.
+01O	11	2		2690	Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där.
+01O	11	3		2700	Och de sade till varandra: »Kom, låt oss slå tegel och bränna det.»  Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck.
+01O	11	4		2710	Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.»
+01O	11	5		2720	Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde.
+01O	11	6		2730	Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.
+01O	11	7		2740	Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål.»
+01O	11	8		2750	Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden.
+01O	11	9		2760	Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där <spärr>förbistrade</spärr> hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.
+01O	11	10		2770	Detta är berättelsen om Sems släkt.  När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden.
+01O	11	11		2780	Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar.
+01O	11	12		2790	När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela.
+01O	11	13		2800	Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
+01O	11	14		2810	När Sela var trettio år gammal, födde han Eber.
+01O	11	15		2820	Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
+01O	11	16		2830	När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg.
+01O	11	17		2840	Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar.
+01O	11	18		2850	När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu.
+01O	11	19		2860	Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar.
+01O	11	20		2870	När Regu var trettiotvå år gammal, födde han Serug.
+01O	11	21		2880	Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar.
+01O	11	22		2890	När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor.
+01O	11	23		2900	Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar.
+01O	11	24		2910	När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera.
+01O	11	25		2920	Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar.
+01O	11	26		2930	När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.
+01O	11	27		2940	Och detta är berättelsen om Teras släkt.  Tera födde Abram, Nahor och Haran.  Och Haran födde Lot.
+01O	11	28		2950	Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det kaldeiska Ur.
+01O	11	29		2960	Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska.
+01O	11	30		2970	Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
+01O	11	31		2980	Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.
+01O	11	32		2990	Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i Haran.
+01O	12	1		3000	Och HERREN sade till Abram: »Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.
+01O	12	2		3010	Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse.
+01O	12	3		3020	Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.»
+01O	12	4		3030	Och Abram gick åstad, såsom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom.  Och Abram var sjuttiofem år gammal, när han drog ut från Haran.
+01O	12	5		3040	Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla ägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo åstad på väg mot Kanaans land
+01O	12	6		3050	och kommo så till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint.  Och på den tiden bodde kananéerna där i landet.
+01O	12	7		3060	Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land.»  Då byggde han där ett altare åt HERREN, som hade uppenbarat sig för honom.
+01O	12	8		3070	Sedan flyttade han därifrån till bergsbygden öster om Betel och slog där upp sitt tält, så att han hade Betel i väster och Ai i öster; och han byggde där ett altare åt HERREN och åkallade HERRENS namn.
+01O	12	9		3080	Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre mot Sydlandet.
+01O	12	10		3090	Men hungersnöd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten för att bo där någon tid, eftersom hungersnöden var så svår i landet.
+01O	12	11		3100	Men när han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: »Jag vet ju att du är en skön kvinna.
+01O	12	12		3110	Om nu egyptierna tänka, när de få se dig: 'Hon är hans hustru', så skola de dräpa mig, under det att de låta dig leva.
+01O	12	13		3120	Säg därför att du är min syster, så att det går mig väl för din skull, och så att jag för din skull får leva.»
+01O	12	14		3130	Då nu Abram kom till Egypten, sågo egyptierna att hon var en mycket skön kvinna.
+01O	12	15		3140	Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne för Farao, och så blev kvinnan tagen in i Faraos hus.
+01O	12	16		3150	Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, så att han fick får, fäkreatur och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.
+01O	12	17		3160	Men HERREN hemsökte Farao och hans hus med stora plågor för Sarais, Abrams hustrus, skull.
+01O	12	18		3170	Då kallade Farao Abram till sig och sade: »Vad har du gjort mot mig!  Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru?
+01O	12	19		3180	Varför sade du: 'Hon är min syster' och vållade så, att jag tog henne till hustru åt mig?  Se, här har du nu din hustru, tag henne och gå.»
+01O	12	20		3190	Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde.
+01O	13	1		3200	Så drog då Abram upp från Egypten med sin hustru och allt vad han ägde, och Lot jämte honom, till Sydlandet.
+01O	13	2		3210	Och Abram var mycket rik på boskap och på silver och guld.
+01O	13	3		3220	Och han färdades ifrån lägerplats till lägerplats och kom så från Sydlandet ända till Betel, till det ställe där hans tält förut hade stått, mellan Betel och Ai,
+01O	13	4		3230	dit där han förra gången hade rest ett altare.  Och där åkallade Abram HERRENS namn.
+01O	13	5		3240	Men Lot, som drog med Abram, hade också får och fäkreatur och tält.
+01O	13	6		3250	Och landet räckte icke till för dem, så att de kunde bo tillsammans; ty deras ägodelar voro för stora för att de skulle kunna bo tillsammans;
+01O	13	7		3260	och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar. Tillika bodde på den tiden kananéerna och perisséerna där i landet.
+01O	13	8		3270	Då sade Abram till Lot: »Icke skall någon tvist vara mellan mig och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi äro ju fränder.
+01O	13	9		3280	Ligger icke hela landet öppet för dig?  Skilj dig ifrån mig; vill du åt vänster, så går jag åt höger, och vill du åt höger, så går jag åt vänster.»
+01O	13	10		3290	Då lyfte Lot upp sina ögon och såg att hela Jordanslätten överallt var vattenrik.  Innan HERREN fördärvade Sodom och Gomorra, var den nämligen såsom HERRENS lustgård, såsom Egyptens land, ända fram emot Soar.
+01O	13	11		3300	Så utvalde då Lot åt sig hela Jordanslätten.  Och Lot bröt upp och drog österut, och de skildes så från varandra.
+01O	13	12		3310	Abram förblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i städerna på Slätten och drog med sina tält ända inemot Sodom.
+01O	13	13		3320	Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt inför HERREN.
+01O	13	14		3330	Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig från honom: »Lyft upp dina ögon och se, från den plats där du står, mot norr och söder och öster och väster.»
+01O	13	15		3340	Ty hela det land som du nu ser skall jag giva åt dig och din säd för evärdlig tid.
+01O	13	16		3350	Och jag skall låta din säd bliva såsom stoftet på jorden; kan någon räkna stoftet på jorden, så skall ock din säd kunna räknas.
+01O	13	17		3360	Stå upp och drag igenom landet efter dess längd och dess bredd, ty åt dig skall jag giva det.»
+01O	13	18		3370	Och Abram drog åstad med sina tält och kom och bosatte sig vid Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde där ett altare åt HERREN.
+01O	14	1		3380	På den tid då Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung över Goim, hände sig
+01O	14	2		3390	att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa, konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i Seboim, och mot konungen i Bela, det är Soar.
+01O	14	3		3400	De förenade sig alla och tågade till Siddimsdalen, där Salthavet nu är.
+01O	14	4		3410	I tolv år hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde året hade de avfallit.
+01O	14	5		3420	Så kom nu i det fjortonde året Kedorlaomer med de konungar som voro på hans sida; och de slogo rafaéerna i Asterot-Karnaim, suséerna i Ham, eméerna i Save-Kirjataim
+01O	14	6		3430	och horéerna på deras berg Seir och drevo dem ända till El-Paran vid öknen.
+01O	14	7		3440	Sedan vände de om och kommo till En-Mispat, det är Kades, och härjade amalekiternas hela land; de slogo ock amoréerna som bodde i Hasason-Tamar.
+01O	14	8		3450	Då drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma, konungen i Seboim och konungen i Bela, det är Soar, ut och ställde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem --
+01O	14	9		3460	mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen över Goim, Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra konungar mot de fem.
+01O	14	10		3470	Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar.  Och konungarna i Sodom och Gomorra måste fly och föllo då i dessa, och de som kommo undan flydde till bergsbygden.
+01O	14	11		3480	Så togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla livsmedel där, och tågade bort;
+01O	14	12		3490	de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans ägodelar, när de tågade bort; ty denne bodde i Sodom.
+01O	14	13		3500	Men en av de räddade kom och berättade detta för Abram, hebréen; denne bodde vid den terebintlund som tillhörde amoréen Mamre, Eskols och Aners broder, och dessa voro i förbund med Abram.
+01O	14	14		3510	Då nu Abram hörde att hans frände var fången, lät han sina mest beprövade tjänare, sådana som voro födda i hans hus, tre hundra aderton män, rycka ut, och förföljde fienderna ända till Dan.
+01O	14	15		3520	Och han delade sitt folk och överföll dem så om natten med sina tjänare och slog dem, och förföljde dem sedan ända till Hoba, norr om Damaskus,
+01O	14	16		3530	och tog tillbaka allt godset; sin frände Lot och hans ägodelar tog han ock tillbaka, ävensom kvinnorna och det övriga folket.
+01O	14	17		3540	Då han nu var på återvägen, sedan han hade slagit Kedorlaomer och de konungar som voro på hans sida, gick konungen i Sodom honom till mötes i Savedalen, det är Konungsdalen.
+01O	14	18		3550	Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lät bära ut bröd och vin; denne var präst åt Gud den Högste.
+01O	14	19		3560	Och han välsignade honom och sade: »Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himmelens och jordens skapare!
+01O	14	20		3570	Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina ovänner i din hand!»  Och Abram gav honom tionde av allt.
+01O	14	21		3580	Och konungen i Sodom sade till Abram: »Giv mig folket; godset må du behålla för dig själv.»
+01O	14	22		3590	Men Abram svarade konungen i Sodom: »Jag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den Högste, himmelens och jordens skapare, och betygar
+01O	14	23		3600	att jag icke vill taga ens en tråd eller en skorem, än mindre något annat som tillhör dig.  Du skall icke kunna säga: 'Jag har riktat Abram.'
+01O	14	24		3610	Jag vill intet hava; det är nog med vad mina män hava förtärt och den del som tillkommer mina följeslagare.  Aner, Eskol och Mamre, de må få sin del.»
+01O	15	1		3620	En tid härefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: »Frukta icke, Abram, jag är din sköld, din lön skall bliva mycket stor.»
+01O	15	2		3630	Men Abram sade: »Herre, HERRE, vad vill du då giva mig?  Jag går ju barnlös bort, och arvinge till mitt hus bliver en man från Damaskus, Elieser.»
+01O	15	3		3640	Och Abram sade ytterligare: »Mig har du icke givit någon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.»
+01O	15	4		3650	Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: »Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgår från ditt eget liv skall bliva din arvinge.»
+01O	15	5		3660	Och han förde honom ut och sade: »Skåda upp till himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.»  Och han sade till honom: »Så skall din säd bliva.»
+01O	15	6		3670	Och han trodde på HERREN; och han räknade honom det till rättfärdighet.
+01O	15	7		3680	Och han sade till honom: »Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till besittning.»
+01O	15	8		3690	Han svarade: »Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?»
+01O	15	9		3700	Då sade han till honom: »Tag åt mig en treårig kviga, en treårig get och en treårig vädur, därtill en turturduva och en ung duva.»
+01O	15	10		3710	Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fåglarna.
+01O	15	11		3720	Och rovfåglarna slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.
+01O	15	12		3730	När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit på Abram, se, då kom en förskräckelse över honom och ett stort mörker.
+01O	15	13		3740	Och han sade till Abram: »Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år.»
+01O	15	14		3750	Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma.  Sedan skola de draga ut med stora ägodelar.
+01O	15	15		3760	Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder.
+01O	15	16		3770	Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka.  Ty ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått.»
+01O	15	17		3780	Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan styckena.
+01O	15	18		3790	På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat:
+01O	15	19		3800	kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas,
+01O	15	20		3810	hetiternas, perisséernas, rafaéernas,
+01O	15	21		3820	amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land.»
+01O	16	1		3830	Och Sarai, Abrams hustru, hade icke fött barn åt honom.  Men hon hade en egyptisk tjänstekvinna, som hette Hagar;
+01O	16	2		3840	och Sarai sade till Abram: »Se, HERREN har gjort mig ofruktsam, så att jag icke föder barn; gå in till min tjänstekvinna, kanhända skall jag få avkomma genom henne.»  Abram lyssnade till Sarais ord;
+01O	16	3		3850	och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tjänstekvinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram, sedan denne hade bott tio år i Kanaans land.
+01O	16	4		3860	Och han gick in till Hagar, och hon blev havande.  När hon nu såg att hon var havande, ringaktade hon sin fru.
+01O	16	5		3870	Då sade Sarai till Abram: »Den orätt mig sker komme över dig. Jag själv lade min tjänstekvinna i din famn, men då hon nu ser att hon är havande, ringaktar hon mig.  HERREN döme mellan mig och dig.»
+01O	16	6		3880	Abram sade till Sarai: »Din tjänstekvinna är ju i din hand, gör med henne vad du finner för gott.»  När då Sarai tuktade henne, flydde hon bort ifrån henne.
+01O	16	7		3890	Men HERRENS ängel kom emot henne vid en vattenkälla i öknen, den källa som ligger vid vägen till Sur.
+01O	16	8		3900	Och han sade: »Hagar, Sarais tjänstekvinna, varifrån kommer du, och vart går du?»  Hon svarade: »Jag är stadd på flykt ifrån min fru Sarai.»
+01O	16	9		3910	Då sade HERRENS ängel till henne: »Vänd tillbaka till din fru, och ödmjuka dig under henne.»
+01O	16	10		3920	Och HERRENS ängel sade till henne: »Jag skall göra din säd mycket talrik, så att man icke skall kunna räkna den för dess myckenhets skull.»
+01O	16	11		3930	Ytterligare sade HERRENS ängel till henne: »Se, du är havande och skall föda en son; honom skall du giva namnet Ismael, därför att HERREN har hört ditt lidande.
+01O	16	12		3940	Och han skall bliva lik en vildåsna; hans hand skall vara emot var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i strid med alla sina bröder.»
+01O	16	13		3950	Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det hon sade: »Du är Seendets Gud.»  Hon tänkte nämligen: »Har jag då verkligen här fått se en skymt av <spärr>honom som ser mig</spärr>?»
+01O	16	14		3960	Därav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades och Bered.
+01O	16	15		3970	Och Hagar födde åt Abram en son; och Abram gav den son som Hagar hade fött åt honom namnet Ismael.
+01O	16	16		3980	Och Abram var åttiosex år gammal, när Hagar födde Ismael åt Abram.
+01O	17	1		3990	När Abram var nittionio år gammal, uppenbarade sig HERREN för honom och sade till honom: »Jag är Gud den Allsmäktige.  Vandra inför mig och var ostrafflig.
+01O	17	2		4000	Jag vill göra ett förbund mellan mig och dig, och jag skall föröka dig övermåttan.»
+01O	17	3		4010	Då föll Abram ned på sitt ansikte, och Gud talade så med honom:
+01O	17	4		4020	»Se, det förbund som jag å min sida gör med dig är detta, att du skall bliva en fader till många folk.
+01O	17	5		4030	Därför skall du icke mer heta Abram, utan <spärr>Abraham</spärr> skall vara ditt namn, ty jag skall låta dig bliva en fader till många folk.
+01O	17	6		4040	Och jag skall göra dig övermåttan fruktsam och låta folkslag komma av dig, och konungar skola utgå från dig.
+01O	17	7		4050	Och jag skall upprätta ett förbund mellan mig och dig och din säd efter dig, från släkte till släkte, ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud och din säds efter dig;
+01O	17	8		4060	och jag skall giva dig och din säd efter dig det land där du nu bor såsom främling, hela Kanaans land, till evärdlig besittning, och jag skall vara deras Gud.
+01O	17	9		4070	Och Gud sade ytterligare till Abraham: »Du åter skall hålla mitt förbund, du och din säd efter dig, från släkte till släkte.»
+01O	17	10		4080	Och detta är det förbund mellan mig och eder och din säd efter dig, som I skolen hålla: allt mankön bland eder skall omskäras;
+01O	17	11		4090	på eder förhud skolen I omskäras, och detta skall vara tecknet till förbundet mellan mig och eder.
+01O	17	12		4100	Släkte efter släkte skall vart gossebarn bland eder omskäras, när det är åtta dagar gammalt, jämväl den hemfödde tjänaren och den som är köpt för penningar från något främmande folk, och som icke är av din säd.
+01O	17	13		4110	Omskäras skall både din hemfödde tjänare och den som du har köpt för penningar; och så skall mitt förbund vara på edert kött betygat såsom ett evigt förbund.
+01O	17	14		4120	Men en oomskuren av mankön, en vilkens förhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin släkt; han har brutit mitt förbund.»
+01O	17	15		4130	Och Gud sade åter till Abraham: »Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan <spärr>Sara</spärr> skall vara hennes namn.
+01O	17	16		4140	Och jag skall välsigna henne och skall också med henne giva dig en son; ja, jag skall välsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar över folk skola härstamma från henne.»
+01O	17	17		4150	Då föll Abraham ned på sitt ansikte och log, ty han sade vid sig själv: »Skulle barn födas åt en man som är hundra år gammal? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år gammal?»
+01O	17	18		4160	Och Abraham sade till Gud: »Måtte allenast Ismael få leva inför dig!»
+01O	17	19		4170	Då sade Gud: »Nej, din hustru Sara skall föda dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprätta mitt förbund, ett evigt förbund, som skall gälla hans säd efter honom.
+01O	17	20		4180	Men angående Ismael har jag ock hört din bön; se, jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom övermåttan.  Tolv hövdingar skall han få till söner, och jag skall göra honom till ett stort folk.
+01O	17	21		4190	Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år.»
+01O	17	22		4200	Då Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp från honom.
+01O	17	23		4210	Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjänare, de hemfödda och de som voro köpta för penningar, allt mankön bland Abrahams husfolk, och omskar på denna samma dag deras förhud, såsom Gud hade tillsagt honom.
+01O	17	24		4220	Och Abraham var nittionio år gammal, när hans förhud blev omskuren.
+01O	17	25		4230	Och hans son Ismael var tretton år gammal, när hans förhud blev omskuren.
+01O	17	26		4240	På denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;
+01O	17	27		4250	och alla män i hans hus, de hemfödda tjänarna och de som voro köpta för penningar ifrån främmande folk, blevo omskurna tillika med honom.
+01O	18	1		4260	Och HERREN uppenbarade sig för honom vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält, då det var som hetast på dagen.
+01O	18	2		4270	När han lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stå framför sig. Och då han såg dem, skyndade han emot dem från tältets ingång och bugade sig ned till jorden
+01O	18	3		4280	och sade: »Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå icke förbi din tjänare.
+01O	18	4		4290	Låt mig hämta litet vatten, så att I kunnen två edra fötter; och vilen eder under trädet.
+01O	18	5		4300	Jag vill ock hämta ett stycke bröd, så att I kunnen vederkvicka eder, innan I gån vidare, eftersom I nu haven tagit vägen förbi eder tjänare.»  De sade: »Gör såsom du har sagt.»
+01O	18	6		4310	Och Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: »Skynda dig och tag tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka kakor.»
+01O	18	7		4320	Men själv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den åt sin tjänare, och denne skyndade sig att tillreda den.
+01O	18	8		4330	Och han tog gräddmjölk och söt mjölk och kalven, som han hade låtit tillreda, och satte fram för dem; och han stod själv hos dem under trädet, medan de åto.
+01O	18	9		4340	Och de sade till honom: »Var är din hustru Sara?»  Han svarade: »Därinne i tältet.»
+01O	18	10		4350	Då sade han: »Jag skall komma tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då skall din hustru Sara hava en son.»  Detta hörde Sara, där hon stod i ingången till tältet, som var bakom honom.
+01O	18	11		4360	Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hög ålder, och Sara hade icke mer, såsom kvinnor pläga hava.
+01O	18	12		4370	Därför log Sara vid sig själv och tänkte: »Skulle jag väl nu på min ålderdom giva mig till lusta, nu då också min herre är gammal?»
+01O	18	13		4380	Men HERREN sade till Abraham: »Varför log Sara och tänkte: 'Skulle jag verkligen föda barn, så gammal som jag är?'
+01O	18	14		4390	Är då något så underbart, att HERREN icke skulle förmå det?  På den bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid nästa år, och då skall Sara hava en son.»
+01O	18	15		4400	Då nekade Sara och sade: »Jag log icke»; ty hon blev förskräckt. Men han sade: »Jo, du log.»
+01O	18	16		4410	Och männen stodo upp för att gå därifrån och vände sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med för att ledsaga dem.
+01O	18	17		4420	Och HERREN sade: »Kan jag väl dölja för Abraham vad jag tänker göra?
+01O	18	18		4430	Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, och i honom skola alla folk på jorden varda välsignade.
+01O	18	19		4440	Ty därtill har jag utvalt honom, för att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att hålla HERRENS väg och öva rättfärdighet och rätt, på det att HERREN må låta det komma över Abraham, som han har lovat honom.»
+01O	18	20		4450	Och HERREN sade: »Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår;
+01O	18	21		4460	därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill jag veta det.»
+01O	18	22		4470	Och männen begåvo sig därifrån och gingo mot Sodom; men Abraham stod ännu kvar inför HERREN.
+01O	18	23		4480	Och Abraham trädde närmare och sade: »Vill du då förgöra den rättfärdige tillika med den ogudaktige?
+01O	18	24		4490	Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden; vill du då förgöra den och icke skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finnas där?
+01O	18	25		4500	Bort det, att du skulle så göra och döda den rättfärdige tillika med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige likasom den ogudaktige; bort det ifrån dig!  Skulle han som är hela jordens domare icke göra vad rätt är?»
+01O	18	26		4510	HERREN sade: »Om jag i Sodom finner femtio rättfärdiga inom staden, så vill jag skona orten för deras skull.»
+01O	18	27		4520	Men Abraham svarade och sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fastän jag är stoft och aska.»
+01O	18	28		4530	Kanhända skall det fattas fem i de femtio rättfärdiga; vill du då för de fems skull fördärva hela staden?»  Han sade: »Om jag där finner fyrtiofem; så skall jag icke fördärva den.»
+01O	18	29		4540	Men han fortfor att tala till honom och sade: »Kanhända skola fyrtio finnas där.»  Han svarade: »Jag skall då icke göra det, för de fyrtios skull.»
+01O	18	30		4550	Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag ännu talar något. Kanhända skola trettio finnas där.»  Han svarade: »Om jag där finner trettio, så skall jag icke göra det.»
+01O	18	31		4560	Men han sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanhända skola tjugu finnas där.»  Han svarade: »Jag skall då icke fördärva den, för de tjugus skull.»
+01O	18	32		4570	Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag talar allenast ännu en gång.  Kanhända skola tio finnas där.»  Han svarade: »Jag skall då icke fördärva den, för de tios skull.»
+01O	18	33		4580	Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham vände tillbaka hem.
+01O	19	1		4590	Och de två änglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt då i Sodoms port.  När Lot fick se dem, stod han upp och gick emot dem och föll ned till jorden på sitt ansikte
+01O	19	2		4600	och sade: »I herrar, tagen härbärge i eder tjänares hus och stannen där över natten, och tvån edra fötter; sedan kunnen I i morgon bittida fortsätta eder färd.»  De svarade: »Nej, vi vilja stanna på gatan över natten.»
+01O	19	3		4610	Men han bad dem så enträget, att de togo härbärge hos honom och kommo in i hans hus.  Och han tillredde en måltid åt dem och bakade osyrat bröd, och de åto.
+01O	19	4		4620	Men innan de hade lagt sig, omringades huset av männen i staden, Sodoms män, både unga och gamla, allt folket, så många de voro.
+01O	19	5		4630	Dessa kallade på Lot och sade till honom: »Var äro de män som hava kommit till dig i natt?  För dem ut till oss, så att vi få känna dem.»
+01O	19	6		4640	Då gick Lot ut till dem i porten och stängde dörren efter sig
+01O	19	7		4650	och sade: »Mina bröder, gören icke så illa.
+01O	19	8		4660	Se, jag har två döttrar, som ännu icke veta av någon man.  Dem vill jag föra ut till eder, så kunnen I göra med dem vad I finnen för gott.  Gören allenast icke något mot dessa män, eftersom de nu hava gått in under skuggan av mitt tak.»
+01O	19	9		4670	Men de svarade: »Bort med dig!»  Och de sade ytterligare: »Denne, en ensam man, har kommit hit och bor här såsom främling, och han vill dock ständigt upphäva sig som domare.  Men nu skola vi göra dig mer ont än dem.»  Och de trängde med våld in på mannen Lot och stormade fram för att spränga dörren.
+01O	19	10		4680	Då räckte männen ut sina händer och togo Lot in till sig i huset och stängde dörren.
+01O	19	11		4690	Och de män som stodo utanför husets port slogo de med blindhet, både små och stora, så att de förgäves sökte finna porten.
+01O	19	12		4700	Och männen sade till Lot: »Har du någon mer här, någon måg, eller några söner eller döttrar, eller någon annan som tillhör dig i staden, så för dem bort ifrån detta ställe.
+01O	19	13		4710	Ty vi skola fördärva detta ställe; ropet från dem har blivit så stort inför HERREN, att HERREN har utsänt oss till att fördärva dem.»
+01O	19	14		4720	Då gick Lot ut och talade till sina mågar, som skulle få hans döttrar, och sade: »Stån upp och gån bort ifrån detta ställe; ty HERREN skall fördärva staden.»  Men hans mågar menade att han skämtade.
+01O	19	15		4730	När nu morgonrodnaden gick upp, manade änglarna på Lot och sade: »Stå upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar, som du har hos dig, på det att du icke må förgås genom stadens missgärning.»
+01O	19	16		4740	Och då han ännu dröjde, togo männen honom vid handen jämte hans hustru och hans båda döttrar, ty HERREN ville skona honom; och de förde honom ut, och när de voro utanför staden, släppte de honom.
+01O	19	17		4750	Och medan de förde dem ut, sade den ene: »Fly för ditt livs skull; se dig icke tillbaka, och dröj ingenstädes på Slätten. Fly undan till bergen, så att du icke förgås.»
+01O	19	18		4760	Men Lot sade till dem: »Ack nej, Herre.
+01O	19	19		4770	Se, din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och stor är den barmhärtighet som du gör med mig, då du vill rädda mitt liv; men jag förmår icke fly undan till bergen; jag rädes att olyckan hinner mig, så att jag omkommer.
+01O	19	20		4780	Se, staden därborta ligger helt nära, och det är lätt att fly dit, och den är liten; låt mig fly undan dit -- den är ju så liten -- på det att jag må bliva vid liv.»
+01O	19	21		4790	Då svarade han honom: »Välan, jag skall ock häri göra dig till viljes; jag skall icke omstörta den stad som du talar om.
+01O	19	22		4800	Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet göra, förrän du har kommit dit.»  Därav fick staden namnet <spärr>Soar</spärr>.
+01O	19	23		4810	Då nu solen hade gått upp över jorden och Lot hade kommit till Soar,
+01O	19	24		4820	lät HERREN svavel och eld regna från himmelen, från HERREN, över Sodom och Gomorra;
+01O	19	25		4830	och han omstörtade dessa städer med hela Slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken.
+01O	19	26		4840	Och Lots hustru, som följde efter honom, såg sig tillbaka; då blev hon en saltstod.
+01O	19	27		4850	Och när Abraham bittida följande morgon gick till den plats där han hade stått inför HERREN,
+01O	19	28		4860	och blickade ned över Sodom och Gomorra och över hela Slättlandet, då fick han se en rök stiga upp från landet, lik röken från en smältugn.
+01O	19	29		4870	Så skedde då, att när Gud fördärvade städerna på Slätten, tänkte han på Abraham och lät Lot komma undan omstörtningen, då han omstörtade städerna där Lot hade bott.
+01O	19	30		4880	Och Lot drog upp från Soar till bergsbygden och bodde där med sina båda döttrar, ty han fruktade för att bo kvar i Soar; och han bodde med sina båda döttrar i en grotta.
+01O	19	31		4890	Då sade den äldre till den yngre: »Vår fader är gammal, och ingen man finnes i landet, som kan gå in till oss efter all världens sedvänja.
+01O	19	32		4900	Kom, låt oss giva vår fader vin att dricka och lägga oss hos honom, för att vi må skaffa oss livsfrukt genom vår fader.»
+01O	19	33		4910	Så gåvo de sin fader vin att dricka den natten, och den äldre gick in och lade sig hos sin fader, och han märkte icke när hon lade sig, ej heller när hon stod upp.
+01O	19	34		4920	Dagen därefter sade den äldre till den yngre: »Se, jag låg i natt hos min fader; låt oss också denna natt giva honom vin att dricka, och gå du in och lägg dig hos honom, för att vi må skaffa oss livsfrukt genom vår fader.»
+01O	19	35		4930	Så gåvo de också den natten sin fader vin att dricka; och den yngre gick och lade sig hos honom, och han märkte icke när hon lade sig, ej heller när hon stod upp.
+01O	19	36		4940	Så blevo Lots båda döttrar havande genom sin fader.
+01O	19	37		4950	Och den äldre födde en son, och hon gav honom namnet Moab; från honom härstamma moabiterna ända till denna dag.
+01O	19	38		4960	Den yngre födde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi; från honom härstamma Ammons barn ända till denna dag.
+01O	20	1		4970	Och Abraham bröt upp därifrån och drog till Sydlandet; där uppehöll han sig mellan Kades och Sur, och någon tid bodde han i Gerar.
+01O	20	2		4980	Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster.  Då sände Abimelek, konungen i Gerar, och lät hämta Sara till sig.
+01O	20	3		4990	Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: »Se, du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, fast hon är en annan mans äkta hustru.»
+01O	20	4		5000	Men Abimelek hade icke kommit vid henne.  Och han svarade: »Herre, vill du då dräpa också rättfärdiga människor?
+01O	20	5		5010	Sade han icke själv till mig: 'Hon är min syster'?  Och likaså sade hon: 'Han är min broder.'  I mitt hjärtas oskuld och med rena händer har jag gjort detta.»
+01O	20	6		5020	Då sade Gud till honom i drömmen: »Ja, jag vet att du har gjort detta i ditt hjärtas oskuld, och jag har själv hindrat dig från att synda mot mig; därför har jag icke tillstatt dig att komma vid henne.
+01O	20	7		5030	Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han är en profet. Och han må bedja för dig, så att du får leva.  Men om du icke giver henne tillbaka, så vet att du skall döden dö, du själv och alla som tillhöra dig.
+01O	20	8		5040	Då stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem; och männen blevo mycket förskräckta.
+01O	20	9		5050	Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom: »Vad har du gjort mot oss!  Vari har jag försyndat mig mot dig, eftersom du har velat komma mig och mitt rike att begå en så stor synd?  På otillbörligt sätt har du handlat mot mig.»
+01O	20	10		5060	Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: »Vad var din mening, när du gjorde detta?»
+01O	20	11		5070	Abraham svarade: »Jag tänkte: 'På denna ort fruktar man nog icke Gud; de skola dräpa mig för min hustrus skull.'
+01O	20	12		5080	Hon är också verkligen min syster, min faders dotter, fastän icke min moders dotter; och så blev hon min hustru.
+01O	20	13		5090	Men när Gud sände mig ut på vandring bort ifrån min faders hus, sade jag till henne: 'Bevisa mig din kärlek därmed att du säger om mig, varthelst vi komma, att jag är din broder.'»
+01O	20	14		5100	Då tog Abimelek får och fäkreatur, tjänare och tjänarinnor och gav dem åt Abraham.  Han gav honom ock hans hustru Sara tillbaka.
+01O	20	15		5110	Och Abimelek sade: »Se, mitt land ligger öppet för dig; du må bo var du finner för gott.»
+01O	20	16		5120	Och till Sara sade han: »Se, jag giver åt din broder tusen siklar silver; det skall för dig vara en försoningsgåva inför allt ditt folk.  Så har du inför alla fått upprättelse.»
+01O	20	17		5130	Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans tjänstekvinnor, så att de åter kunde föda barn.
+01O	20	18		5140	HERREN hade nämligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma, för Saras, Abrahams hustrus, skull.
+01O	21	1		5150	Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.
+01O	21	2		5160	Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
+01O	21	3		5170	Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.
+01O	21	4		5180	Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
+01O	21	5		5190	Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
+01O	21	6		5200	Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.»
+01O	21	7		5210	Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di?  Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»
+01O	21	8		5220	Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.
+01O	21	9		5230	Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;
+01O	21	10		5240	och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.»
+01O	21	11		5250	Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.
+01O	21	12		5260	Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig.  Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.
+01O	21	13		5270	Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.»
+01O	21	14		5280	Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå.  Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.
+01O	21	15		5290	Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske
+01O	21	16		5300	och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: »Jag förmår icke se på, huru barnet dör.»  Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.
+01O	21	17		5310	Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: »Vad fattas dig, Hagar?  Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.
+01O	21	18		5320	Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk.»
+01O	21	19		5330	Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn.  Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.
+01O	21	20		5340	Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.
+01O	21	21		5350	Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.
+01O	21	22		5360	Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: »Gud är med dig i allt vad du gör.
+01O	21	23		5370	Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig.»
+01O	21	24		5380	Abraham sade: »Det vill jag lova dig.»
+01O	21	25		5390	Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.
+01O	21	26		5400	Men Abimelek svarade: »Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag.»
+01O	21	27		5410	Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.
+01O	21	28		5420	Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.
+01O	21	29		5430	Då sade Abimelek till Abraham: »Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?»
+01O	21	30		5440	Han svarade: »Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn.»
+01O	21	31		5450	Därav kallades det stället <spärr>Beer-Seba</spärr>, eftersom de båda där gingo eden.
+01O	21	32		5460	När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.
+01O	21	33		5470	Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.
+01O	21	34		5480	Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid.
+01O	22	1		5490	En tid härefter hände sig att Gud satte Abraham på prov.  Han sade till honom: »Abraham!»  Han svarade: »Här är jag.»
+01O	22	2		5500	Då sade han: »Tag din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå bort till Moria land, och offra honom där såsom brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.»
+01O	22	3		5510	Bittida följande morgon lastade Abraham sin åsna och tog med sig två sina tjänare och sin son Isak; och sedan han hade huggit sönder ved till brännoffer, bröt han upp och begav sig på väg till den plats som Gud hade sagt honom.
+01O	22	4		5520	När nu Abraham på tredje dagen lyfte upp sina ögon och fick se platsen på avstånd,
+01O	22	5		5530	sade han till sina tjänare: »Stannen I här med åsnan; jag och gossen vilja gå ditbort.  När vi hava tillbett, skola vi komma tillbaka till eder.»
+01O	22	6		5540	Och Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gingo så båda tillsammans.
+01O	22	7		5550	Då talade Isak till sin fader Abraham och sade: »Min fader!» Han svarade: »Vad vill du, min son?»  Han sade: »Se, här är elden och veden, men var är fåret till brännoffret?»
+01O	22	8		5560	Abraham svarade: »Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret, min son.»  Så gingo de båda tillsammans.
+01O	22	9		5570	När de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham, byggde han där ett altare och lade veden därpå, sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden.
+01O	22	10		5580	Och Abraham räckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son.
+01O	22	11		5590	Då ropade HERRENS ängel till honom från himmelen och sade: »Abraham!  Abraham!»  Han svarade: »Här är jag.»
+01O	22	12		5600	Då sade han: »Låt icke din hand komma vid gossen, och gör honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din ende son.»
+01O	22	13		5610	När då Abraham lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en vädur, som hade fastnat med sina horn i ett snår; och Abraham gick dit och tog väduren och offrade den till brännoffer i sin sons ställe.
+01O	22	14		5620	Och Abraham gav den platsen namnet <spärr>HERREN utser</spärr>; nu för tiden heter den <spärr>Berget där HERREN låter se sig</spärr>.
+01O	22	15		5630	Och HERRENS ängel ropade för andra gången till Abraham från himmelen
+01O	22	16		5640	och sade: »Jag svär vid mig själv, säger HERREN: Eftersom du har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son
+01O	22	17		5650	därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand; och din säd skall intaga sina fienders portar.
+01O	22	18		5660	Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.»
+01O	22	19		5670	Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare; och de stodo upp och gingo tillsammans till Beer-Seba.  Och Abraham bodde i Beer-Seba.
+01O	22	20		5680	En tid härefter blev så berättat för Abraham: »Se, Milka har ock fött barn åt din broder Nahor.»
+01O	22	21		5690	Barnen voro Us, hans förstfödde, och Bus, dennes broder, och Kemuel, Arams fader,
+01O	22	22		5700	vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.
+01O	22	23		5710	Men Betuel födde Rebecka.  Dessa åtta föddes av Milka åt Nahor, Abrahams broder.
+01O	22	24		5720	Och hans bihustru, som hette Reuma, födde ock barn, nämligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka.
+01O	23	1		5730	Och Sara blev ett hundra tjugusju år gammal; så gammal blev Sara.
+01O	23	2		5740	Och Sara dog i Kirjat-Arba, det är Hebron, i Kanaans land.  Och Abraham kom och höll dödsklagan efter Sara och begrät henne.
+01O	23	3		5750	Därefter stod Abraham upp och gick bort ifrån den döda och talade så till Hets barn:
+01O	23	4		5760	»Jag är en främling och gäst hos eder.  Låten mig nu få en egen grav hos eder, så att jag kan föra min döda dit och begrava henne.»
+01O	23	5		5770	Då svarade Hets barn Abraham och sade till honom:
+01O	23	6		5780	»Hör oss, herre.  Du är en Guds hövding bland oss; begrav din döda i den förnämligaste av våra gravar.  Ingen av oss skall vägra att giva dig sin grav till att där begrava din döda.»
+01O	23	7		5790	Men Abraham stod upp och bugade sig för landets folk, Hets barn;
+01O	23	8		5800	och han talade med dem och sade: »Om I tillstädjen att jag för ut min döda och begraver henne, så hören mig och läggen eder ut för mig hos Efron, Sohars son,
+01O	23	9		5810	så att han giver mig den grotta i Makpela, som tillhör honom, och som ligger vid ändan av hans åker.  Mot full betalning i eder krets må han giva mig den till egen grav.»
+01O	23	10		5820	Men Efron satt där bland Hets barn.  Och Efron, hetiten, svarade Abraham i närvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans stadsport; han sade:
+01O	23	11		5830	»Icke så, min herre.  Hör mig: Jag skänker dig åkern; grottan som finnes där skänker jag dig ock; jag skänker dig den inför mina landsmäns ögon; begrav där din döda.»
+01O	23	12		5840	Men Abraham bugade sig för landets folk;
+01O	23	13		5850	och han talade till Efron i närvaro av landets folk och sade: »Värdes dock höra mig.  Jag vill betala åkerns värde; tag emot det av mig, och låt mig där begrava min döda.»
+01O	23	14		5860	Då svarade Efron Abraham och sade till honom:
+01O	23	15		5870	»Min herre, hör mig.  Ett jordstycke till ett värde av fyra hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din döda.»
+01O	23	16		5880	Och Abraham förstod Efron och vägde upp åt honom den summa som Efron hade uppgivit i närvaro av Hets barn, fyra hundra siklar silver, sådant silver som var gångbart i handel.
+01O	23	17		5890	Så skedde det att Efrons åker i Makpela, gent emot Mamre, själva åkern med grottan som fanns där och alla träd på åkern, så långt dess område sträckte sig runt omkring, blev överlåten åt Abraham till egendom
+01O	23	18		5900	inför Hets barns ögon, inför alla som bodde inom hans stadsport.
+01O	23	19		5910	Därefter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan på åkern i Makpela, gent emot Mamre, det är Hebron, i Kanaans land.
+01O	23	20		5920	Åkern med grottan som fanns där blev så av Hets barn överlåten åt Abraham till egen grav.
+01O	24	1		5930	Abraham var nu gammal och kommen till hög ålder, och HERREN hade välsignat Abraham i alla stycken.
+01O	24	2		5940	Då sade han till sin äldste hustjänare, den som förestod all hans egendom: »Lägg din hand under min länd;
+01O	24	3		5950	jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens Gud, att du icke till hustru åt min son skall taga en dotter till någon av kananéerna bland vilka jag bor,
+01O	24	4		5960	utan att du skall gå till mitt eget land och till min släkt och där taga hustru åt min son Isak.»
+01O	24	5		5970	Tjänaren sade till honom: »Men om så händer, att kvinnan icke vill följa mig hit till landet, måste jag då föra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrån?»
+01O	24	6		5980	Abraham svarade honom: »Tag dig till vara för att föra min son dit tillbaka.
+01O	24	7		5990	HERREN, himmelens Gud, som har fört mig bort ifrån min faders hus och ifrån mitt fädernesland, han som har talat till mig och svurit och sagt: 'Åt din säd skall jag giva detta land', han skall sända sin ängel framför dig, så att du därifrån skall kunna få en hustru åt min son.
+01O	24	8		6000	Men om kvinnan icke vill följa dig, så är du fri ifrån denna din ed till mig.  Allenast må du icke föra min son dit tillbaka.»
+01O	24	9		6010	Då lade tjänaren sin hand under sin herre Abrahams länd och lovade honom detta med ed.
+01O	24	10		6020	Och tjänaren tog tio av sin herres kameler och drog åstad med allahanda dyrbara gåvor från sin herre; han stod upp och drog åstad till Nahors stad i Aram-Naharaim.
+01O	24	11		6030	Där lät han kamelerna lägra sig utanför staden, vid en vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid då kvinnorna plägade komma ut för att hämta vatten.
+01O	24	12		6040	Och han sade: »HERRE, min herre Abrahams Gud, låt mig i dag få ett lyckosamt möte, och gör nåd med min herre Abraham.
+01O	24	13		6050	Se, jag står här vid vattenkällan, och stadsbornas döttrar komma hitut för att hämta vatten.
+01O	24	14		6060	Om jag nu säger till en flicka: 'Håll hit din kruka, och låt mig få dricka' och hon då svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna', må hon då vara den som du har utsett åt din tjänare Isak, så skall jag därav veta att du har gjort nåd med min herre.»
+01O	24	15		6070	Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder Nahors hustru; och hon bar sin kruka på axeln.
+01O	24	16		6080	Och flickan var mycket fager att skåda, en jungfru som ingen man hade känt.  Hon gick nu ned till källan och fyllde sin kruka och steg så upp igen.
+01O	24	17		6090	Då skyndade tjänaren emot henne och sade: »Låt mig få dricka litet vatten ur din kruka.»
+01O	24	18		6100	Hon svarade: »Drick, min herre» och lyfte strax ned krukan på sin hand och gav honom att dricka.
+01O	24	19		6110	Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: »Jag vill ock ösa upp vatten åt dina kameler, till dess att de alla hava fått dricka.»
+01O	24	20		6120	Och hon tömde strax sin kruka i vattenhon och skyndade åter till brunnen för att hämta vatten och öste så upp åt alla hans kameler.
+01O	24	21		6130	Men mannen såg på henne under tystnad och undrade om HERREN hade gjort hans resa lyckosam eller icke.
+01O	24	22		6140	Och när alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en näsring av guld, en halv sikel i vikt, och två armband av guld, tio siklar i vikt,
+01O	24	23		6150	och frågade: »Vems dotter är du?  Säg mig det.  Och säg mig om vi kunna få natthärbärge i din faders hus?»
+01O	24	24		6160	Hon svarade honom: »Jag är dotter till Betuel, Milkas son, som av henne föddes åt Nahor.»
+01O	24	25		6170	Och hon sade ytterligare till honom: »Vi hava rikligt med både halm och foder; natthärbärge kan du ock få.»
+01O	24	26		6180	Då böjde mannen sig ned och tillbad HERREN
+01O	24	27		6190	och sade: »Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke har tagit sin nåd och trofasthet ifrån min herre!  Mig har HERREN ledsagat på vägen, hem till min herres fränder.»
+01O	24	28		6200	Och flickan skyndade åstad och berättade allt detta i sin moders hus.
+01O	24	29		6210	Men Rebecka hade en broder som hette Laban.  Och Laban skyndade åstad till mannen därute vid källan.
+01O	24	30		6220	När han nämligen såg näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde huru hans syster Rebecka berättade: 'Så och så talade mannen till mig', då begav han sig ut till mannen, där denne stod hos kamelerna vid källan.
+01O	24	31		6230	Och han sade: »Kom in, du HERRENS välsignade; varför står du härute?  Jag har berett plats i huset, och rum finnes för kamelerna.»
+01O	24	32		6240	Så kom då mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och tog fram halm och foder åt kamelerna, och vatten till att två hans och hans följeslagares fötter.
+01O	24	33		6250	Och man satte fram mat för honom; men han sade: »Jag vill icke äta, förrän jag har framfört mitt ärende.»  Laban svarade: »Så tala då.»
+01O	24	34		6260	Då sade han: »Jag är Abrahams tjänare.
+01O	24	35		6270	Och HERREN har rikligen välsignat min herre, så att han har blivit en mäktig man; han har givit honom får och fäkreatur, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor.
+01O	24	36		6280	Och Sara, min herres hustru, har fött åt min herre en son på sin ålderdom, och åt denne har han givit allt vad han äger.
+01O	24	37		6290	Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru åt min son skall du icke taga en dotter till någon av kananéerna i vilkas land jag bor,
+01O	24	38		6300	utan du skall gå till min faders hus och till min släkt och där taga hustru åt min son.'
+01O	24	39		6310	Då sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill följa med mig?'
+01O	24	40		6320	Han svarade mig: 'HERREN, inför vilken jag har vandrat, skall sända sin ängel med dig och göra din resa lyckosam, så att du åt min son får en hustru av min släkt och av min faders hus;
+01O	24	41		6330	i sådant fall skall du vara löst från din ed till mig, när du har kommit till min släkt.  Också om de icke giva henne åt dig, skall du vara fri ifrån eden till mig.'
+01O	24	42		6340	Så kom jag i dag till källan, och jag sade: HERRE, min herre Abrahams Gud, om du vill låta den resa på vilken jag är stadd bliva lyckosam,
+01O	24	43		6350	må det då ske, när jag nu står här vid vattenkällan, att om en ung kvinna kommer ut för att hämta vatten och jag säger till henne: 'Låt mig få dricka litet vatten ur din kruka'
+01O	24	44		6360	och hon då svarar mig: 'Drick du; åt dina kameler vill jag ock ösa upp vatten' -- må hon då vara den kvinna som HERREN har utsett åt min herres son.
+01O	24	45		6370	Och innan jag hade slutat att så tala för mig själv, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln och gick ned till källan för att hämta vatten.  Då sade jag till henne: 'Låt mig få dricka.'
+01O	24	46		6380	Och strax lyfte hon ned sin kruka från axeln och sade: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna.'  Så drack jag, och hon vattnade också kamelerna.
+01O	24	47		6390	Och jag frågade henne och sade: 'Vems dotter är du?'  Hon svarade: 'Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt honom av Milka.'  Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar.
+01O	24	48		6400	Och jag böjde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig på den rätta vägen, så att jag åt hans son skulle få min herres frändes dotter.
+01O	24	49		6410	Om I nu viljen visa min herre kärlek och trofasthet, så sägen mig det; varom icke, så sägen mig ock det, för att jag då må vända mig åt annat håll, till höger eller till vänster.»
+01O	24	50		6420	Då svarade Laban och Betuel och sade: »Från HERREN har detta utgått; vi kunna i den saken intet säga till dig, varken ont eller gott.
+01O	24	51		6430	Se, där står Rebecka inför dig, tag henne och drag åstad; må hon bliva hustru åt din herres son, såsom HERREN har sagt.»
+01O	24	52		6440	När Abrahams tjänare hörde deras ord, föll han ned på jorden och tillbad HERREN.
+01O	24	53		6450	Sedan tog tjänaren fram smycken av silver och guld, så ock kläder, och gav detta åt Rebecka.  Jämväl åt hennes broder och hennes moder gav han dyrbara skänker.
+01O	24	54		6460	Och de åto och drucko, han och hans följeslagare, och stannade sedan där över natten.  Men om morgonen, när de hade stått upp, sade han: »Låten mig nu fara till min herre.»
+01O	24	55		6470	Då sade hennes broder och hennes moder: »Låt flickan stanna hos oss några dagar, tio eller så; sedan må du fara.»
+01O	24	56		6480	Men han svarade dem: »Uppehållen mig icke, eftersom HERREN har gjort min resa lyckosam.  Låten mig fara; jag vill resa hem till min herre.»
+01O	24	57		6490	Då sade de: »Vi vilja kalla hit flickan och fråga henne själv.»
+01O	24	58		6500	Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: »Vill du resa med denne man?»  Hon svarade: »Ja.»
+01O	24	59		6510	Då bestämde de att deras syster Rebecka jämte sin amma skulle fara med Abrahams tjänare och dennes män.
+01O	24	60		6520	Och de välsignade Rebecka och sade till henne: »Av dig, du vår syster, komme tusen gånger tio tusen, och må dina avkomlingar intaga sina fienders portar.»
+01O	24	61		6530	Och Rebecka och hennes tärnor stodo upp och satte sig på kamelerna och följde med mannen; så tog tjänaren Rebecka med sig och for sin väg.
+01O	24	62		6540	Men Isak var på väg hem från Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i Sydlandet.
+01O	24	63		6550	Och mot aftonen hade Isak gått ut på fältet i sorgsna tankar. När han då lyfte upp sina ögon, fick han se kameler komma.
+01O	24	64		6560	Då nu också Rebecka lyfte upp sina ögon och fick se Isak, steg hon med hast ned från kamelen;
+01O	24	65		6570	och hon frågade tjänaren: »Vem är den mannen som kommer emot oss där på fältet?»  Tjänaren svarade: »Det är min herre.»  Då tog hon sin slöja och höljde sig i den.
+01O	24	66		6580	Och tjänaren förtäljde för Isak huru han hade uträttat allt.
+01O	24	67		6590	Och Isak förde henne in i sin moder Saras tält; och han tog Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne kär.  Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin moder.
+01O	25	1		6600	Och Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura.
+01O	25	2		6610	Hon födde åt honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.
+01O	25	3		6620	Och Joksan födde Saba och Dedan, och Dedans söner voro assuréerna, letuséerna och leumméerna.
+01O	25	4		6630	Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa.  Alla dessa voro Keturas söner.
+01O	25	5		6640	Och Abraham gav allt vad han ägde åt Isak.
+01O	25	6		6650	Men åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham skänker och skilde dem, medan han själv ännu levde, från sin son Isak och lät dem draga österut, bort till Österlandet.
+01O	25	7		6660	Och detta är antalet av Abrahams levnadsår: ett hundra sjuttiofem år;
+01O	25	8		6670	därefter gav Abraham upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och blev samlad till sina fäder.
+01O	25	9		6680	Och hans söner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, på hetiten Efrons, Sohars sons, åker gent emot Mamre,
+01O	25	10		6690	den åker som Abraham hade köpt av Hets barn; där blev Abraham begraven, såväl som hans hustru Sara.
+01O	25	11		6700	Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak.  Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi.
+01O	25	12		6710	Och detta är berättelsen om Ismaels släkt, Abrahams sons, som föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjänstekvinna.
+01O	25	13		6720	Dessa äro namnen på Ismaels söner, med deras namn, efter deras ättföljd: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam,
+01O	25	14		6730	Misma, Duma och Massa,
+01O	25	15		6740	Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.
+01O	25	16		6750	Dessa voro Ismaels söner och dessa deras namn, i deras byar och tältläger, tolv hövdingar efter deras stammar.
+01O	25	17		6760	Och detta är antalet av Ismaels levnadsår: ett hundra trettiosju år; därefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina fäder.
+01O	25	18		6770	Och de hade sina boningsplatser från Havila ända till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien.  Han kom i strid med alla sina bröder.
+01O	25	19		6780	Och detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham födde Isak;
+01O	25	20		6790	och Isak var fyrtio år gammal, när han till hustru åt sig tog Rebecka, som var dotter till araméen Betuel från Paddan-Aram och syster till araméen Laban.
+01O	25	21		6800	Och Isak bad till HERREN för sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande.
+01O	25	22		6810	Men barnen stötte varandra i hennes liv; då sade hon: »Om det skulle gå så, varför skulle jag då vara till?»  Och hon gick bort för att fråga HERREN.
+01O	25	23		6820	Och HERREN svarade henne: »Två folk finnas i ditt liv, två folkstammar skola ur ditt sköte söndras från varandra; den ena stammen skall vara den andra övermäktig, och den äldre skall tjäna den yngre.»
+01O	25	24		6830	När sedan tiden var inne att hon skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv.
+01O	25	25		6840	Den som först kom fram var rödlätt och över hela kroppen såsom en hårmantel; och de gåvo honom namnet Esau.
+01O	25	26		6850	Därefter kom hans broder fram, och denne höll med sin hand i Esaus häl; och han fick namnet Jakob.  Men Isak var sextio år gammal, när de föddes.
+01O	25	27		6860	Och barnen växte upp, och Esau blev en skicklig jägare, som höll sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint man, som bodde i tält.
+01O	25	28		6870	Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast.
+01O	25	29		6880	En gång, då Jakob höll på att koka något till soppa, kom Esau hem från marken, uppgiven av hunger.
+01O	25	30		6890	Och Esau sade till Jakob: »Låt mig få till livs av det röda, det röda du har där; ty jag är uppgiven av hunger.»  Därav fick han namnet <spärr>Edom</spärr>.
+01O	25	31		6900	Men Jakob sade: »Sälj då nu åt mig din förstfödslorätt.»
+01O	25	32		6910	Esau svarade: »Jag är ju döden nära; vartill gagnar mig då min förstfödslorätt?»
+01O	25	33		6920	Jakob sade: »Så giv mig nu din ed därpå.»  Och han gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob.
+01O	25	34		6930	Men Jakob gav Esau bröd och linssoppa; och han åt och drack och stod sedan upp och gick sin väg.  Så ringa aktade Esau sin förstfödslorätt.
+01O	26	1		6940	Men en hungersnöd uppstod i landet, en ny hungersnöd, efter den som hade varit förut, i Abrahams tid.  Då begav sig Isak till Abimelek, filistéernas konung, i Gerar.
+01O	26	2		6950	Och HERREN uppenbarade sig för honom och sade: »Drag icke ned till Egypten; bo kvar i det land som jag skall säga dig.
+01O	26	3		6960	Stanna såsom främling här i landet; jag skall vara med dig och välsigna dig, ty åt dig och din säd skall jag giva alla dessa länder, och skall hålla den ed som jag har svurit din fader Abraham.
+01O	26	4		6970	Jag skall göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och jag skall giva åt din säd alla dessa länder; och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig,
+01O	26	5		6980	därför att Abraham har lyssnat till mina ord och hållit vad jag har bjudit honom hålla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.»
+01O	26	6		6990	Så stannade Isak kvar i Gerar.
+01O	26	7		7000	Och när männen på orten frågade honom om hans hustru, sade han: »Hon är min syster.»  Han fruktade nämligen för att säga att hon var hans hustru, ty han tänkte: »Männen här på orten kunde då dräpa mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så fager att skåda.»
+01O	26	8		7010	Men när han hade varit där en längre tid, hände sig en gång, då Abimelek, filistéernas konung, blickade ut genom fönstret, att han fick se Isak kärligt skämta med sin hustru Rebecka.
+01O	26	9		7020	Då kallade Abimelek Isak till sig och sade: »Hon är ju din hustru; huru har du då kunnat säga: 'Hon är min syster'?»  Isak svarade honom: »Jag fruktade att jag annars skulle bliva dödad för hennes skull.»
+01O	26	10		7030	Då sade Abimelek: »Vad har du gjort mot oss!  Huru lätt kunde det icke hava skett att någon av folket hade lägrat din hustru? Och så hade du dragit skuld över oss.»
+01O	26	11		7040	Sedan bjöd Abimelek allt folket och sade: »Den som kommer vid denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med döden.»
+01O	26	12		7050	Och Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty HERREN välsignade honom.
+01O	26	13		7060	Och han blev en mäktig man; hans makt blev större och större, så att han till slut var mycket mäktig.
+01O	26	14		7070	Han ägde så många får och fäkreatur och så många tjänare, att filistéerna begynte avundas honom.
+01O	26	15		7080	Och alla de brunnar som hans faders tjänare hade grävt i hans fader Abrahams tid, dem hade filistéerna kastat igen och fyllt med grus.
+01O	26	16		7090	Och Abimelek sade till Isak: »Drag bort ifrån oss; ty du har blivit oss alltför mäktig.»
+01O	26	17		7100	Då drog Isak bort därifrån och slog upp sitt läger i Gerars dal och bodde där.
+01O	26	18		7110	Och Isak lät åter gräva ut de vattenbrunnar som hade blivit grävda i hans fader Abrahams tid, men som filistéerna efter Abrahams död hade kastat igen; och han gav dem åter de namn som hans fader hade givit dem.
+01O	26	19		7120	Och Isaks tjänare grävde i dalen och funno där en brunn med rinnande vatten.
+01O	26	20		7130	Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade: »Vattnet är vårt.»  Då gav han den brunnen namnet <spärr>Esek</spärr>, eftersom de hade kivat med honom.
+01O	26	21		7140	Därefter grävde de en annan brunn, men om den kommo de ock i tvist; då gav han den namnet <spärr>Sitna</spärr>.
+01O	26	22		7150	Sedan begav han sig därifrån till en annan plats och grävde åter en brunn; om den tvistade de icke.  Därför gav han denna namnet <spärr>Rehobot</spärr>, i det han sade: »Nu har ju HERREN givit oss utrymme, så att vi kunna föröka oss i landet.»
+01O	26	23		7160	Sedan drog han därifrån upp till Beer-Seba.
+01O	26	24		7170	Och HERREN uppenbarade sig för honom den natten och sade: »Jag är Abrahams, din faders, Gud.  Frukta icke, ty jag är med dig, och jag skall välsigna dig och göra din säd talrik, för min tjänare Abrahams skull.»
+01O	26	25		7180	Då byggde han där ett altare och åkallade HERRENS namn och slog där upp sitt tält.  Och Isaks tjänare grävde där en brunn.
+01O	26	26		7190	Och Abimelek begav sig till honom från Gerar med Ahussat, sin vän, och Pikol, sin härhövitsman.
+01O	26	27		7200	Men Isak sade till dem: »Varför kommen I till mig, I som haten mig och haven drivit mig ifrån eder?»
+01O	26	28		7210	De svarade: »Vi hava tydligt sett att HERREN är med dig; därför tänkte vi: 'Låt oss giva varandra en ed, vi och du, så att vi sluta ett förbund med dig,
+01O	26	29		7220	att du icke skall göra oss något ont, likasom vi å vår sida icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig annat än gott och hava låtit dig fara i frid.'  Du är nu HERRENS välsignade.»
+01O	26	30		7230	Då gjorde han ett gästabud för dem, och de åto och drucko.
+01O	26	31		7240	Bittida följande morgon svuro de varandra eden; sedan lät Isak dem gå, och de foro ifrån honom i frid.
+01O	26	32		7250	Samma dag kommo Isaks tjänare och berättade för honom om den brunn som de hade grävt och sade till honom: »Vi hava funnit vatten.»
+01O	26	33		7260	Och han kallade den Sibea.  Därav heter staden Beer-Seba ännu i dag.
+01O	26	34		7270	När Esau var fyrtio år gammal, tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon.
+01O	26	35		7280	Men dessa blevo en hjärtesorg för Isak och Rebecka.
+01O	27	1		7290	När Isak hade blivit gammal och hans ögon voro skumma, så att han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin äldste son, och sade till honom: »Min son!»  Han svarade honom: »Vad vill du?»
+01O	27	2		7300	Då sade han: »Se, jag är gammal och vet icke när jag skall dö.
+01O	27	3		7310	Så tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i marken och jaga villebråd åt mig;
+01O	27	4		7320	red sedan till åt mig en smaklig rätt, en sådan som jag tycker om, och bär in den till mig till att äta, på det att min själ må välsigna dig, förrän jag dör.»
+01O	27	5		7330	Men Rebecka hörde huru Isak talade till sin son Esau.  Och medan Esau gick ut i marken för att jaga villebråd till att föra hem,
+01O	27	6		7340	sade Rebecka till sin son Jakob: »Se, jag har hört din fader tala så till din broder Esau:
+01O	27	7		7350	'Hämta mig villebråd och red till åt mig en smaklig rätt, på det att jag må äta och sedan välsigna dig inför HERREN, förrän jag dör.'
+01O	27	8		7360	Så hör nu vad jag säger, min son, och gör vad jag bjuder dig.
+01O	27	9		7370	Gå bort till hjorden och hämta mig därifrån två goda killingar, så vill jag av dem tillreda en smaklig rätt åt din fader, en sådan som han tycker om.
+01O	27	10		7380	Och du skall bära in den till din fader till att äta, på det att han må välsigna dig, förrän han dör.»
+01O	27	11		7390	Men Jakob sade till sin moder Rebecka: »Min broder Esau är ju luden, och jag är slät.
+01O	27	12		7400	Kanhända tager min fader på mig, och jag bliver då av honom hållen för en bespottare och skaffar mig förbannelse i stället för välsignelse.»
+01O	27	13		7410	Då sade hans moder till honom: »Den förbannelsen komme över mig, min son; hör nu allenast vad jag säger, och gå och hämta dem åt mig.»
+01O	27	14		7420	Då gick han och hämtade dem och bar dem till sin moder; och hans moder tillredde en smaklig rätt, en sådan som hans fader tyckte om.
+01O	27	15		7430	Och Rebecka tog Esaus, sin äldre sons, högtidskläder, som hon hade hos sig i huset, och satte dem på Jakob, sin yngre son.
+01O	27	16		7440	Och med skinnen av killingarna beklädde hon hans händer och den släta delen av hans hals.
+01O	27	17		7450	Sedan lämnade hon åt sin son Jakob den smakliga rätten och brödet som hon hade tillrett.
+01O	27	18		7460	Och han gick in till sin fader och sade: »Min fader!»  Han svarade: »Vad vill du?  Vem är du, min son?»
+01O	27	19		7470	Då sade Jakob till sin fader: »Jag är Esau, din förstfödde.  Jag har gjort såsom du tillsade mig; sätt dig upp och ät av mitt villebråd, på det att din själ må välsigna mig.»
+01O	27	20		7480	Men Isak sade till sin son: »Huru har du så snart kunnat finna något, min son?»  Han svarade: »HERREN, din Gud, skickade det i min väg.»
+01O	27	21		7490	Då sade Isak till Jakob: »Kom hit, min son, och låt mig taga på dig och känna om du är min son Esau eller icke.»
+01O	27	22		7500	Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och när denne hade tagit på honom, sade han: »Rösten är Jakobs röst, men händerna äro Esaus händer.»
+01O	27	23		7510	Och han kände icke igen honom, ty hans händer voro ludna såsom hans broder Esaus händer; och han välsignade honom.
+01O	27	24		7520	Men han frågade: »Är du verkligen min son Esau?»  Han svarade: »Ja.»
+01O	27	25		7530	Då sade han: »Bär hit maten åt mig och låt mig äta av min sons villebråd, på det att min själ må välsigna dig.»  Och han bar fram den till honom, och han åt; och han räckte honom vin, och han drack.
+01O	27	26		7540	Därefter sade hans fader Isak till honom: »Kom hit och kyss mig, min son.»
+01O	27	27		7550	När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och välsignade honom; han sade: »Se, av min son utgår doft, lik doften av en mark, som HERREN har välsignat.
+01O	27	28		7560	Så give dig Gud av himmelens dagg och av jordens fetma och säd och vin i rikligt mått.
+01O	27	29		7570	Folk tjäne dig, och folkslag falle ned för dig. Bliv en herre över dina bröder, och må din moders söner falla ned för dig. Förbannad vare den som förbannar dig, och välsignad vare den som välsignar dig!»
+01O	27	30		7580	Men när Isak hade givit Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från sin fader Isak, kom hans broder Esau hem från jakten.
+01O	27	31		7590	Därefter tillredde också han en smaklig rätt och bar in den till sin fader och sade till sin fader: »Må min fader stå upp och äta av sin sons villebråd, på det att din själ må välsigna mig.»
+01O	27	32		7600	Hans fader Isak frågade honom: »Vem är du?»  Han svarade: »Jag är Esau, din förstfödde son.»
+01O	27	33		7610	Då blev Isak övermåttan häpen och sade: »Vem var då den jägaren som bar in till mig sitt villebråd, så att jag åt av allt, förrän du kom, och sedan välsignade honom?  Välsignad skall han ock förbliva.»
+01O	27	34		7620	När Esau hörde sin faders ord, brast han ut i högljudd och bitter klagan och sade till sin fader: »Välsigna också mig, min fader.»
+01O	27	35		7630	Men han svarade: »Din broder har kommit med svek och tagit din välsignelse.»
+01O	27	36		7640	Då sade han: »Han heter ju Jakob, och han har nu också två gånger bedragit mig.  Min förstfödslorätt har han tagit, och se, nu har han ock tagit min välsignelse.»  Och han frågade: »Har du då ingen välsignelse kvar för mig?»
+01O	27	37		7650	Isak svarade och sade till Esau: »Se, jag har satt honom till en herre över dig, och alla hans bröder har jag givit honom till tjänare, och med säd och vin har jag begåvat honom; vad skall jag då nu göra för dig, min son?»
+01O	27	38		7660	Esau sade till sin fader: »Har du då allenast den enda välsignelsen, min fader?  Välsigna också mig, min fader.»  Och Esau brast ut i gråt.
+01O	27	39		7670	Då svarade hans fader Isak och sade till honom: »Se, fjärran ifrån jordens fetma skall din boning vara och utan dagg från himmelen ovanefter.
+01O	27	40		7680	Av ditt svärd skall du leva, och du skall tjäna din broder. Men det skall ske, när du samlar din kraft, att du river hans ok från din hals.»
+01O	27	41		7690	Och Esau blev hätsk mot Jakob för den välsignelses skull som hans fader hade givit honom.  Och Esau sade vid sig själv: »Snart skola de dagar komma, då vi få sörja vår fader; då skall jag dräpa min broder Jakob.»
+01O	27	42		7700	När man nu berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, sände hon och lät kalla till sig sin yngre son Jakob och sade till honom: »Se, din broder Esau vill hämnas på dig och dräpa dig.
+01O	27	43		7710	Så hör nu vad jag säger, min son: stå upp och fly till min broder Laban i Haran,
+01O	27	44		7720	och stanna någon tid hos honom, till dess din broders förbittring har upphört,
+01O	27	45		7730	ja, till dess din broders vrede mot dig har upphört och han förgäter vad du har gjort mot honom.  Då skall jag sända åstad och hämta dig därifrån.  Varför skall jag mista eder båda på samma gång?»
+01O	27	46		7740	Och Rebecka sade till Isak: »Jag är led vid livet för Hets döttrars skull.  Om Jakob tager hustru bland Hets döttrar, en sådan som dessa, någon bland landets döttrar, varför skulle jag då leva?»
+01O	28	1		7750	Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom; och han bjöd honom och sade till honom: »Tag dig icke till hustru någon av Kanaans döttrar,
+01O	28	2		7760	utan stå upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din morfaders, hus, och tag dig en hustru därifrån, någon av Labans, din morbroders, döttrar.
+01O	28	3		7770	Och må Gud den Allsmäktige välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig, så att skaror av folk komma av dig;
+01O	28	4		7780	må han giva åt dig Abrahams välsignelse, åt dig och din säd med dig, så att du får taga i besittning det land som Gud har givit åt Abraham, och där du nu bor såsom främling.»
+01O	28	5		7790	Så sände Isak åstad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram, till araméen Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka, Jakobs och Esaus moder.
+01O	28	6		7800	När nu Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att därifrån taga sig hustru -- ty han hade välsignat honom och bjudit honom och sagt: »Du skall icke taga till hustru någon av Kanaans döttrar» --
+01O	28	7		7810	och när han såg att Jakob hade lytt sin fader och moder och begivit sig till Paddan-Aram,
+01O	28	8		7820	då märkte Esau att Kanaans döttrar misshagade hans fader Isak;
+01O	28	9		7830	och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru åt sig, utöver de hustrur han förut hade.
+01O	28	10		7840	Men Jakob begav sig från Beer-Seba på väg till Haran.
+01O	28	11		7850	Och han kom då till den heliga platsen och stannade där över natten, ty solen hade gått ned; och han tog en av stenarna på platsen för att hava den till huvudgärd och lade sig att sova där.
+01O	28	12		7860	Då hade han en dröm.  Han såg en stege vara rest på jorden, och dess övre ände räckte upp till himmelen, och Guds änglar stego upp och ned på den.
+01O	28	13		7870	Och se, HERREN stod framför honom och sade: »Jag är HERREN, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud.  Det land där du ligger skall jag giva åt dig och din säd.
+01O	28	14		7880	Och din säd skall bliva såsom stoftet på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster och norr och söder, och alla släkter på jorden skola varda välsignade i dig och i din säd.
+01O	28	15		7890	Och se, jag är med dig och skall bevara dig, varthelst du går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land; ty jag skall icke övergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.»
+01O	28	16		7900	När Jakob vaknade upp ur sömnen sade han: »HERREN är sannerligen på denna plats, och jag visste det icke!»
+01O	28	17		7910	Och han betogs av fruktan och sade: »Detta måste vara en helig plats, här bor förvisso Gud, och här är himmelens port.»
+01O	28	18		7920	Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han hade haft till huvudgärd och reste den till en stod och göt olja därovanpå.
+01O	28	19		7930	Och han gav den platsen namnet Betel; förut hade staden hetat Lus.
+01O	28	20		7940	Och Jakob gjorde ett löfte och sade: »Om Gud är med mig och bevarar mig under den resa som jag nu är stadd på och giver mig bröd till att äta och kläder till att kläda mig med,
+01O	28	21		7950	så att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, då skall HERREN vara min Gud;
+01O	28	22		7960	och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig tionde.»
+01O	29	1		7970	Och Jakob begav sig åstad på väg till Österlandet.
+01O	29	2		7980	Där fick han se en brunn på fältet, och vid den lågo tre fårhjordar, ty ur denna brunn plägade man vattna hjordarna.  Och stenen som låg över brunnens öppning var stor;
+01O	29	3		7990	därför plägade man låta alla hjordarna samlas dit och vältrade så stenen från brunnens öppning och vattnade fåren; sedan lade man stenen tillbaka på sin plats över brunnens öppning.
+01O	29	4		8000	Och Jakob sade till männen: »Mina bröder, varifrån ären I?»  De svarade: »Vi äro från Haran.»
+01O	29	5		8010	Då sade han till dem: »Kännen I Laban, Nahors son?»  De svarade: »Ja.»
+01O	29	6		8020	Han frågade dem vidare: »Står det väl till med honom?»  De svarade: »Ja; och se, där kommer hans dotter Rakel med fåren.»
+01O	29	7		8030	Han sade: »Det är ju ännu full dag; ännu är det icke tid att samla boskapen.  Vattnen fåren, och fören dem åter i bet.»
+01O	29	8		8040	Men de svarade: »Vi kunna icke göra det, förrän alla hjordarna hava blivit samlade och man har vältrat stenen från brunnens öppning; då vattna vi fåren.»
+01O	29	9		8050	Medan han ännu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin faders får; ty hon plägade vakta dem.
+01O	29	10		8060	När Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med Labans, hans morbroders, får, gick han fram och vältrade stenen från brunnens öppning och vattnade sin morbroder Labans får.
+01O	29	11		8070	Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gråt.
+01O	29	12		8080	Och Jakob omtalade för Rakel att han var hennes faders frände, och att han var Rebeckas son; och hon skyndade åstad och omtalade det för sin fader.
+01O	29	13		8090	Då nu Laban fick höras talas om sin systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus; och han förtäljde för Laban allt som hade hänt honom.
+01O	29	14		8100	Och Laban sade till honom: »Ja, du är mitt kött och ben.»  Och han stannade hos honom en månads tid.
+01O	29	15		8110	Och Laban sade till Jakob: »Du är ju min frände.  Skulle du då tjäna mig för intet?  Säg mig vad du vill hava i lön?»
+01O	29	16		8120	Nu hade Laban två döttrar; den äldre hette Lea, och den yngre hette Rakel.
+01O	29	17		8130	Och Leas ögon voro matta, men Rakel hade en skön gestalt och var skön att skåda.
+01O	29	18		8140	Och Jakob hade fattat kärlek till Rakel; därför sade han: »Jag vill tjäna dig i sju år för Rakel, din yngre dotter.»
+01O	29	19		8150	Laban svarade: »Det är bättre att jag giver henne åt dig, än att jag skulle giva henne åt någon annan; bliv kvar hos mig.»
+01O	29	20		8160	Så tjänade Jakob för Rakel i sju år, och det tycktes honom vara allenast några dagar; så kär hade han henne.
+01O	29	21		8170	Därefter sade Jakob till Laban: »Giv mig min hustru, ty min tid är nu förlupen; låt mig gå in till henne.»
+01O	29	22		8180	Då bjöd Laban tillhopa allt folket på orten och gjorde ett gästabud.
+01O	29	23		8190	Men när aftonen kom, tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne.
+01O	29	24		8200	Och Laban gav sin tjänstekvinna Silpa åt sin dotter Lea till tjänstekvinna.
+01O	29	25		8210	Om morgonen fick Jakob se att det var Lea.  Då sade han till Laban: »Vad har du gjort mot mig?  Var det icke för Rakel jag tjänade hos dig?  Varför har du så bedragit mig?»
+01O	29	26		8220	Laban svarade: »Det är icke sed på vår ort att man giver bort den yngre före den äldre.
+01O	29	27		8230	Låt nu dennas bröllopsvecka gå till ända, så vilja vi giva dig också den andra, mot det att du gör tjänst hos mig i ännu ytterligare sju år.»
+01O	29	28		8240	Och Jakob samtyckte härtill och lät hennes bröllopsvecka gå till ända.  Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.
+01O	29	29		8250	Och Laban gav sin tjänstekvinna Bilha åt sin dotter Rakel till tjänstekvinna.
+01O	29	30		8260	Så gick han in också till Rakel, och han hade Rakel kärare än Lea.  Sedan tjänade han hos honom i ännu ytterligare sju år.
+01O	29	31		8270	Men då HERREN såg att Lea var försmådd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.
+01O	29	32		8280	Och Lea blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon tänkte: »HERREN <spärr>har sett till mitt lidande</spärr>; ja, nu skall min man hava mig kär.»
+01O	29	33		8290	Och hon blev åter havande och födde en son.  Då sade hon: »HERREN <spärr>har hört</spärr> att jag har varit försmådd, därför har han givit mig också denne.»  Och hon gav honom namnet Simeon.
+01O	29	34		8300	Och åter blev hon havande och födde en son.  Då sade hon: »Nu skall väl ändå min man <spärr>hålla sig till</spärr> mig; jag har ju fött honom tre söner.»  Därav fick denne namnet Levi.
+01O	29	35		8310	Åter blev hon havande och födde en son.  Då sade hon: »Nu vill jag <spärr>tacka</spärr> HERREN.»  Därför gav hon honom namnet Juda.  Sedan upphörde hon att föda.
+01O	30	1		8320	Då nu Rakel såg att hon icke födde barn åt Jakob, avundades hon sin syster och sade till Jakob: »Skaffa mig barn, eljest dör jag.»
+01O	30	2		8330	Då upptändes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: »Håller du då mig för Gud?  Det är ju han som förmenar dig livsfrukt.»
+01O	30	3		8340	Hon sade: »Se, där är min tjänarinna Bilha; gå in till henne, för att hon må föda barn i mitt sköte, så att genom henne också jag får avkomma.»
+01O	30	4		8350	Så gav hon honom sin tjänstekvinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne.
+01O	30	5		8360	Och Bilha blev havande och födde åt Jakob en son.
+01O	30	6		8370	Då sade Rakel: »<spärr>Gud har skaffat rätt</spärr> åt mig; han har hört min röst och givit mig en son.»  Därför gav hon honom namnet Dan.
+01O	30	7		8380	Åter blev Bilha, Rakels tjänstekvinna, havande, och hon födde åt Jakob en andre son.
+01O	30	8		8390	Då sade Rakel: »<spärr>Strider</spärr> om Gud har jag stritt med min syster och har vunnit seger.»  Och hon gav honom namnet Naftali.
+01O	30	9		8400	Då Lea nu såg att hon hade upphört att föda, tog hon sin tjänstekvinna Silpa och gav henne åt Jakob till hustru.
+01O	30	10		8410	Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en son.
+01O	30	11		8420	Då sade Lea: »Till <spärr>lycka</spärr>!»  Och hon gav honom namnet Gad.
+01O	30	12		8430	Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en andre son.
+01O	30	13		8440	Då sade Lea: »Till <spärr>sällhet</spärr> för mig!  Ja, jungfrur skola prisa mig säll.»  Och hon gav honom namnet Aser.
+01O	30	14		8450	Men Ruben gick ut en gång vid tiden för veteskörden och fann då kärleksäpplen på marken och bar dem till sin moder Lea.  Då sade Rakel till Lea: »Giv mig några av din sons kärleksäpplen.»
+01O	30	15		8460	Men hon svarade henne: »Är det icke nog att du har tagit min man?  Vill du ock taga min sons kärleksäpplen?»  Rakel sade: »Må han då i natt ligga hos dig, om jag får din sons kärleksäpplen.»
+01O	30	16		8470	När nu Jakob om aftonen kom hem från marken, gick Lea honom till mötes och sade: »Till mig skall du gå in; ty jag har givit min sons kärleksäpplen såsom lön för dig.»  Så låg han hos henne den natten.
+01O	30	17		8480	Och Gud hörde Lea, så att hon blev havande, och hon födde åt Jakob en femte son.
+01O	30	18		8490	Då sade Lea: »Gud har givit mig min <spärr>lön</spärr>, för det att jag gav min tjänstekvinna åt min man.»  Och hon gav honom namnet Isaskar.
+01O	30	19		8500	Åter blev Lea havande, och hon födde åt Jakob en sjätte son.
+01O	30	20		8510	Då sade Lea: »Gud har givit mig en god <spärr>gåva</spärr>. Nu skall min man <spärr>förbliva boende</spärr> hos mig, ty jag har fött honom sex söner.»  Och hon gav honom namnet Sebulon.
+01O	30	21		8520	Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina.
+01O	30	22		8530	Men Gud tänkte på Rakel; Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam.
+01O	30	23		8540	Hon blev havande och födde en son.  Då sade hon: »Gud <spärr>har tagit bort</spärr> min smälek.»
+01O	30	24		8550	Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: »HERREN <spärr>give</spärr> mig <spärr>ännu</spärr> en son.»
+01O	30	25		8560	Då nu Rakel hade fött Josef, sade Jakob till Laban: »Låt mig fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land.
+01O	30	26		8570	Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tjänat dig för, och låt mig draga hem; du vet ju själv huru jag har tjänat dig.»
+01O	30	27		8580	Laban svarade honom: »Låt mig finna nåd för dina ögon; jag vet genom hemliga tecken att HERREN för din skull har välsignat mig.»
+01O	30	28		8590	Och han sade ytterligare: »Bestäm vad du vill hava i lön av mig, så skall jag giva dig det.»
+01O	30	29		8600	Han svarade honom: »Du vet själv huru jag har tjänat dig, och vad det har blivit av din boskap under min vård.
+01O	30	30		8610	Ty helt litet var det som du hade, förrän jag kom, men det har förökat sig och blivit mycket, ty HERREN har välsignat dig, varhelst jag har gått fram.  Men när skall jag nu också få göra något för mitt eget hus?»
+01O	30	31		8620	Han svarade: »Vad skall jag giva dig?»  Och Jakob sade: »Du skall icke alls giva mig något.  Om du vill göra mot mig såsom jag nu säger, så skall jag fortfara att vara herde för din hjord och vakta den.
+01O	30	32		8630	Jag vill i dag gå igenom hela din hjord och avskilja ur den alla spräckliga och brokiga såväl som alla svarta djur bland fåren, så ock vad som är brokigt och spräckligt bland getterna; sådant må sedan bliva min lön.
+01O	30	33		8640	Och när du framdeles kommer för att med egna ögon se vad som har blivit min lön, då skall min rättfärdighet vara mitt vittne; alla getter hos mig, som icke äro spräckliga eller brokiga, och alla får hos mig, som icke äro svarta, de skola räknas såsom stulna.»
+01O	30	34		8650	Då sade Laban: »Välan, blive det såsom du har sagt.»
+01O	30	35		8660	Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga getter -- alla djur som något vitt fanns på -- och alla svarta djur bland fåren; och detta lämnade han i sina söners vård.
+01O	30	36		8670	Och han lät ett avstånd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob.  Och Jakob fick Labans övriga hjord att vakta.
+01O	30	37		8680	Men Jakob tog sig friska käppar av poppel, mandelträd och lönn och skalade på dem vita ränder, i det han blottade det vita på käpparna.
+01O	30	38		8690	Sedan lade han käpparna, som han hade skalat, i rännorna eller vattenhoarna dit hjordarna kommo för att dricka, så att djuren hade dem framför sig; och de hade just sin parningstid, när de nu kommo för att dricka.
+01O	30	39		8700	Och djuren parade sig vid käpparna, och så blev djurens avföda strimmig, spräcklig och brokig.
+01O	30	40		8710	Därefter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren så, att de vände huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var svart i Labans hjord; så skaffade han sig egna hjordar, som han icke lät komma ihop med Labans hjord.
+01O	30	41		8720	Och så ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna, så att de parade sig vid käpparna.
+01O	30	42		8730	Men när det var de svagare djuren, lade han icke dit dem. Härigenom tillföllo de svaga Laban och de kraftiga Jakob.
+01O	30	43		8740	Så blev mannen övermåttan rik; han fick mycken småboskap, därtill ock tjänarinnor och tjänare, kameler och åsnor.
+01O	31	1		8750	Men han fick höra huru Labans söner talade så: »Jakob har tagit allt vad vår fader ägde; av det vår fader ägde är det som han har skaffat sig all denna rikedom.»
+01O	31	2		8760	Jakob märkte också att Laban icke såg på honom med samma ögon som förut.
+01O	31	3		8770	Och HERREN sade till Jakob: »Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt; jag skall vara med dig.»
+01O	31	4		8780	Då sände Jakob och lät kalla Rakel och Lea ut på marken till sin hjord;
+01O	31	5		8790	och han sade till dem: »Jag märker att eder fader icke ser på mig med samma ögon som förut, nu då min faders Gud har varit med mig.
+01O	31	6		8800	Och I veten själva att jag har tjänat eder fader av alla mina krafter;
+01O	31	7		8810	men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio gånger förändrat min lön.  Dock har Gud icke tillstatt honom att göra mig något ont.
+01O	31	8		8820	När han sade: 'De spräckliga skola vara din lön', då fick hela hjorden spräcklig avföda; och när han sade: 'De strimmiga skola vara din lön', då fick hela jorden strimmig avföda.
+01O	31	9		8830	Så tog Gud eder faders boskap och gav den åt mig.
+01O	31	10		8840	Ty när parningstiden kom, lyfte jag upp mina ögon och fick se i drömmen att hannarna som betäckte småboskapen voro strimmiga, spräckliga och fläckiga.
+01O	31	11		8850	Och Guds ängel sade till mig i drömmen: 'Jakob!'  Jag svarade: 'Här är jag.'
+01O	31	12		8860	Då sade han: 'Lyft upp dina ögon och se huru alla hannar som betäcka småboskapen äro strimmiga, spräckliga och fläckiga.  Jag har ju sett allt vad Laban gör mot dig.
+01O	31	13		8870	Jag är den Gud som du såg i Betel, där du smorde en stod, och där du gjorde mig ett löfte.  Stå nu upp och drag ut ur detta land, och vänd tillbaka till ditt fädernesland.'»
+01O	31	14		8880	Då svarade Rakel och Lea och sade till honom: »Hava vi numera någon lott eller arvedel i vår faders hus?
+01O	31	15		8890	Blevo vi icke av honom aktade såsom främlingar, när han sålde oss?  Sedan har han ju ock förtärt vad han fick i betalning för oss.
+01O	31	16		8900	Ja, all den rikedom som Gud har avhänt vår fader tillhör oss och våra barn.  Så gör nu allt vad Gud har sagt dig.»
+01O	31	17		8910	Då stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur på kamelerna
+01O	31	18		8920	och förde bort med sig all boskap och alla ägodelar som han hade förvärvat, den boskap han ägde, och som han hade förvärvat i Paddan-Aram, och begav sig på väg till sin fader Isak i Kanaans land.
+01O	31	19		8930	Men Laban hade gått bort för att klippa sina får; då stal Rakel sin faders husgudar,
+01O	31	20		8940	och Jakob stal sig undan från araméen Laban, så att han icke lät denne märka att han ämnade fly.
+01O	31	21		8950	Så flydde han med allt sitt; han bröt upp och gick över floden och ställde sin färd mot Gileads berg.
+01O	31	22		8960	Men på tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.
+01O	31	23		8970	Då tog han med sig sina fränder och satte efter honom sju dagsresor och hann upp honom på Gileads berg.
+01O	31	24		8980	Men Gud kom till araméen Laban i en dröm om natten och sade till honom: »Tag dig till vara för att tala något mot Jakob, vad det vara må.»
+01O	31	25		8990	Och Laban hann upp Jakob.  Denne hade då slagit upp sitt tält på berget, och Laban med sina fränder hade ock sitt tält uppslaget på Gileads berg.
+01O	31	26		9000	Då sade Laban till Jakob: »Vad är detta för ett tilltag, att du har stulit dig undan från mig och fört bort mina döttrar, likasom vore de tagna med svärd?
+01O	31	27		9010	Varför dolde du din flykt och stal dig undan från mig? Därigenom att du icke lät mig veta något därom hindrades jag att ledsaga dig till vägs med jubel och sång, med pukor och harpor.
+01O	31	28		9020	Du förunnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina döttrar.  Du har handlat dåraktigt.
+01O	31	29		9030	Det stode nu i min makt att göra eder ont; men eder faders Gud sade till mig i natt: 'Tag dig till vara för att tala något mot Jakob, vad det vara må.'
+01O	31	30		9040	Och då du nu äntligen ville fara, eftersom du längtade så mycket till din faders hus, varför skulle du stjäla mina gudar?»
+01O	31	31		9050	Då svarade Jakob och sade till Laban: »Jag fruktade för dig, ty jag tänkte att du skulle med våld taga dina döttrar ifrån mig.
+01O	31	32		9060	Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke få behålla livet.  I våra fränders närvaro må du se efter, om något är ditt av det jag har i min ägo, och i så fall taga det.»  Ty Jakob visste icke att Rakel hade stulit dem.
+01O	31	33		9070	Då gick Laban in i Jakobs tält, därefter i Leas tält och i de båda tjänstekvinnornas tält, men fann intet.  Och när han hade kommit ut ur Leas tält, gick han in i Rakels tält.
+01O	31	34		9080	Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig därovanpå.  Och Laban sökte igenom hela tältet, men fann dem icke.
+01O	31	35		9090	Och hon sade till sin fader: »Vredgas icke, min herre, över att jag ej kan stiga upp för dig, ty det är med mig på kvinnors vis.»  Så sökte han efter husgudarna, men fann dem icke.
+01O	31	36		9100	Då blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och sade till Laban: »Vari har jag då förbrutit mig eller syndat, eftersom du så häftigt förföljer mig?
+01O	31	37		9110	Nu har du genomsökt allt mitt bohag; vad har du där funnit av bohagsting som tillhöra dig?  Lägg det fram här inför mina fränder och dina fränder, så att de få döma mellan oss båda.
+01O	31	38		9120	I tjugu år har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter hava icke fött i otid, och av vädurarna i din hjord har jag icke ätit.
+01O	31	39		9130	Intet ihjälrivet djur förde jag till dig; jag måste själv ersätta det; du utkrävde det av mig, evad det var stulet om dagen eller stulet om natten.
+01O	31	40		9140	Sådan var min lott: om dagen förtärdes jag av hetta och om natten av köld, och sömnen flydde mina ögon.
+01O	31	41		9150	I tjugu år har jag nu varit i ditt hus; jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har tio gånger förändrat min lön.
+01O	31	42		9160	Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som ock Isak fruktar, så hade du nu säkert låtit mig fara med tomma händer.  Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt.»
+01O	31	43		9170	Då svarade Laban och sade till Jakob: »Döttrarna äro mina döttrar, och barnen äro mina barn, och hjordarna äro mina hjordar, och allt det du ser är mitt; vad skulle jag då nu kunna göra mot dessa mina döttrar eller mot barnen som de hava fött?
+01O	31	44		9180	Så kom nu och låt oss sluta ett förbund med varandra, och må det vara ett vittne mellan mig och dig.»
+01O	31	45		9190	Då tog Jakob en sten och reste den till en stod.
+01O	31	46		9200	Och Jakob sade till sina fränder: »Samlen tillhopa stenar.»  Och de togo stenar och gjorde ett röse och höllo måltid där på röset.
+01O	31	47		9210	Och Laban kallade det <spärr>Jegar-Sahaduta</spärr>, men Jakob kallade det <spärr>Galed</spärr>.
+01O	31	48		9220	Och Laban sade: »Detta röse vare i dag vittne mellan mig och dig.»  Därav fick det namnet Galed;
+01O	31	49		9230	men det kallades ock <spärr>Mispa</spärr>, ty han sade: »HERREN vare väktare mellan mig och dig, när vi icke mer se varandra.
+01O	31	50		9240	Om du behandlar mina döttrar illa eller tager andra hustrur jämte mina döttrar, så vet, att om ock ingen människa är tillstädes, så är dock Gud vittne mellan mig och dig.»
+01O	31	51		9250	Och Laban sade ytterligare till Jakob: »Se, detta röse och stoden som jag har rest mellan mig och dig --
+01O	31	52		9260	detta röse vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag icke skall draga till dig förbi detta röse, och att icke heller du skall draga till mig förbi detta röse och denna stod, med ont uppsåt.
+01O	31	53		9270	Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han vare domare mellan oss.»  Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade.
+01O	31	54		9280	Och Jakob offrade ett slaktoffer på berget och inbjöd sina fränder att hålla måltid med sig.  Och de åto och stannade sedan på berget över natten.
+01O	31	55		9290	Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, for han sin väg hem igen.
+01O	32	1		9300	Men när Jakob drog sin väg fram, mötte honom Guds änglar;
+01O	32	2		9310	och då Jakob såg dem, sade han: »Detta är Guds skara.»  Och han gav den platsen namnet <spärr>Mahanaim</spärr>.
+01O	32	3		9320	Och Jakob sände budbärare framför sig till sin broder Esau i Seirs land, på Edoms mark;
+01O	32	4		9330	och han bjöd dem och sade: »Så skolen I säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob låter säga: Jag har vistats borta hos Laban och dröjt kvar där ända till nu;
+01O	32	5		9340	och jag har fått oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor.  Och jag har nu velat sända bud för att låta min herre veta detta, på det att jag må finna nåd för dina ögon.»
+01O	32	6		9350	När sedan budbärarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: »Vi träffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra hundra man.»
+01O	32	7		9360	Då blev Jakob mycket förskräckt och betogs av ångest; och han delade sitt folk och fåren och fäkreaturen och kamelerna i två skaror.
+01O	32	8		9370	Ty han tänkte: »Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan dock den andra skaran undkomma.»
+01O	32	9		9380	Och Jakob sade: »Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: 'Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt, så skall jag göra dig gott',
+01O	32	10		9390	jag är för ringa till all den nåd och all den trofasthet som du har bevisat din tjänare; ty jag hade icke mer än min stav, när jag gick över denna Jordan, och nu har jag förökats till två skaror.
+01O	32	11		9400	Rädda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han kommer och förgör mig, utan att ens skona mödrar och barn.
+01O	32	12		9410	Du har själv sagt: 'Jag skall göra dig mycket gott och låta din säd bliva såsom havets sand, som man icke kan räkna för dess myckenhets skull.'»
+01O	32	13		9420	Och han stannade där den natten. Och av det han hade förvärvat tog han ut till skänker åt sin broder Esau
+01O	32	14		9430	två hundra getter och tjugu bockar, två hundra tackor och tjugu vädurar,
+01O	32	15		9440	trettio kamelston som gåvo di, jämte deras föl, därtill fyrtio kor och tio tjurar samt tjugu åsninnor med tio föl.
+01O	32	16		9450	Och han lämnade detta i sina tjänares vård, var hjord för sig, och sade till sina tjänare: »Gån framför mig och låten ett mellanrum vara mellan hjordarna.»
+01O	32	17		9460	Och han bjöd den förste och sade: »När min broder Esau möter dig och frågar dig: 'Vem tillhör du, och vart går du, och vem tillhöra djuren som du driver framför dig?',
+01O	32	18		9470	då skall du svara: 'De tillhöra din tjänare Jakob; de äro skänker som han sänder till min herre Esau, och själv kommer han här efter oss.'»
+01O	32	19		9480	Och han bjöd likaledes den andre och den tredje och alla de övriga som drevo hjordarna: »Såsom jag nu har sagt eder skolen I säga till Esau, när I kommen fram till honom.
+01O	32	20		9490	Och I skolen vidare säga: 'Också din tjänare Jakob kommer här efter oss.'»  Ty han tänkte: »Jag vill blidka honom med de skänker som gå före mig; sedan vill jag själv komma inför hans ansikte; kanhända tager han då nådigt emot mig.»
+01O	32	21		9500	Så kommo nu skänkerna före honom, medan han själv den natten stannade i lägret.
+01O	32	22		9510	Men under natten stod han upp och tog sina båda hustrur och sina båda tjänstekvinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vad.
+01O	32	23		9520	Han tog dem och förde dem över bäcken och förde tillika över vad han eljest ägde.
+01O	32	24		9530	Och Jakob blev ensam kvar.  Då brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp.
+01O	32	25		9540	Och när denne såg att han icke kunde övervinna Jakob, gav han honom ett slag på höftleden, så att höften gick ur led, under det han brottades med honom.
+01O	32	26		9550	Och mannen sade: »Släpp mig, ty morgonrodnaden går upp.»  Men han svarade: »Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.»
+01O	32	27		9560	Då sade han till honom: »Vad är ditt namn?»  Han svarade: »Jakob.»
+01O	32	28		9570	Han sade: »Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har <spärr>kämpat</spärr> med <spärr>Gud</spärr> och med människor och vunnit seger.»
+01O	32	29		9580	Då frågade Jakob och sade: »Låt mig veta ditt namn.»  Han svarade: »Varför frågar du efter mitt namn?»  Och han välsignade honom där.
+01O	32	30		9590	Men Jakob gav platsen namnet <spärr>Peniel</spärr>, »ty», sade han, »jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit räddat».
+01O	32	31		9600	Och när han hade kommit förbi Penuel, såg han solen gå upp; men han haltade på höften.
+01O	32	32		9610	Fördenskull äta Israels barn ännu i dag icke höftsenan som ligger på höftleden, därför nämligen, att han gav Jakob ett slag på höftleden, på höftsenan.
+01O	33	1		9620	Och Jakob lyfte upp sina ögon och fick se Esau komma med fyra hundra man.  Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda tjänstekvinnorna.
+01O	33	2		9630	Och han lät tjänstekvinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn därnäst, och Rakel med Josef sist.
+01O	33	3		9640	Och själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ned till jorden, till dess han kom fram till sin broder.
+01O	33	4		9650	Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och föll honom om halsen och kysste honom; och de gräto.
+01O	33	5		9660	Och när han lyfte upp sina ögon och fick se kvinnorna och barnen, sade han: »Vilka äro dessa som du har med dig?»  Han svarade: »Det är barnen som Gud har beskärt din tjänare.»
+01O	33	6		9670	Och tjänstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig.
+01O	33	7		9680	Därefter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig. Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig.
+01O	33	8		9690	Sedan frågade han: »Vad ville du med hela den skara som jag mötte?»  Han svarade: »Jag ville finna nåd för min herres ögon.»
+01O	33	9		9700	Men Esau sade: »Jag har nog; behåll du vad du har, min broder.»
+01O	33	10		9710	Jakob svarade: »Ack nej; om jag har funnit nåd för dina ögon, så tag emot skänkerna av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte, likasom såge jag ett gudaväsens ansikte, då du nu så gunstigt har tagit emot mig.
+01O	33	11		9720	Tag hälsningsskänkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har varit mig nådig, och jag har allt fullt upp.»  Och han bad honom så enträget, att han tog emot dem.
+01O	33	12		9730	Och Esau sade: »Låt oss bryta upp och draga vidare; jag vill gå framför dig.»
+01O	33	13		9740	Men han svarade honom: »Min herre ser själv att barnen äro späda, och att jag har med mig får och kor som giva di; driver man dessa för starkt en enda dag, så dör hela hjorden.
+01O	33	14		9750	Må därför min herre draga åstad före sin tjänare, så vill jag komma efter i sakta mak, i den mån boskapen, som drives framför mig, och barnen orka följa med, till dess jag kommer till min herre i Seir.»
+01O	33	15		9760	Då sade Esau: »Så vill jag åtminstone lämna kvar hos dig en del av mitt folk.»  Men han svarade: »Varför så?  Må jag allenast finna nåd för min herres ögon.»
+01O	33	16		9770	Så vände Esau om, samma dag, och tog vägen till Seir.
+01O	33	17		9780	Men Jakob bröt upp och drog till Suckot och byggde sig där ett hus.  Och åt sin boskap gjorde han <spärr>lövhyddor</spärr>; därav fick platsen namnet Suckot.
+01O	33	18		9790	Och Jakob kom på sin färd ifrån Paddan-Aram välbehållen till Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt läger utanför staden.
+01O	33	19		9800	Och det jordstycke där han hade slagit upp sitt tält köpte han av Hamors, Sikems faders, barn för hundra kesitor.
+01O	33	20		9810	Och han reste där ett altare och kallade det <spärr>El-Elohe-Israel</spärr>.
+01O	34	1		9820	Men Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob, gick ut för att besöka landets döttrar.
+01O	34	2		9830	Och Sikem, som var son till hivéen Hamor, hövdingen i landet, fick se henne, och han tog henne till sig och lägrade henne och kränkte henne.
+01O	34	3		9840	Och hans hjärta fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan blev honom kär, och han talade vänligt med flickan.
+01O	34	4		9850	Och Sikem sade till sin fader Hamor: »Skaffa mig denna flicka till hustru.»
+01O	34	5		9860	Och Jakob hade fått höra att hans dotter Dina hade blivit skändad.  Men eftersom hans söner voro med hans boskap ute på marken, teg Jakob, till dess de kommo hem.
+01O	34	6		9870	Så gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob för att tala med honom.
+01O	34	7		9880	Men när Jakobs söner kommo hem från marken, sedan de hade fått höra vad som hade hänt, blevo de förbittrade och vredgades högeligen över att han hade gjort vad som var en galenskap i Israel, i det han hade lägrat Jakobs dotter -- en otillbörlig gärning.
+01O	34	8		9890	Då talade Hamor med dem och sade: »Min son Sikems hjärta har fäst sig vid eder syster; given henne åt honom till hustru.
+01O	34	9		9900	Och befrynden eder med oss; given edra döttrar åt oss, och tagen I våra döttrar till hustrur,
+01O	34	10		9910	och bosätten eder hos oss, ty landet skall ligga öppet för eder; där mån I bo och draga omkring och förvärva besittningar.»
+01O	34	11		9920	Och Sikem sade till hennes fader och hennes bröder: »Låten mig finna nåd för edra ögon; vad I fordren av mig vill jag giva.